Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Vi sade att Franzén, trots allt, vidhöll sin tro på friheten.
Men, och detta är betydelsefullt, han tyckes tvifla på att, dock
Frankrike kan förverkliga friheten. Den från Frankrike
lands-flygtiga grefvedottern, som är berättelsens hjeltinua, blir gift med
en ung, kraftig, norsk odalbonde, och i skildringen af det lugn
och den patriarkaliska endrägt, som sammanhåller den norska
bondens familj och husfolk, visar Franzén mästerligt en den
betydelsefullaste motsats till den söndring, som i det fransyska
samhället rådde och ännu råder. Det seuare famlar ännu som det
fordom famlade efter en frihet, som är något mer än ett tomt
ord. Men genom den allmänna okunnigheten, fostrad af
katolicismen, följa massorna sällan eller aldrig de ledare, som
ådagalägga sans och lugn. De rusa deremot starrblinda efter de
röster, som ropa pà nytt, och idel nytt på alla lifvets och
samhällets områden. Hvarje revolution i Frankrike har varit fläckad
af angrepp, icke blott på det som varit ruttnadt i ståt och kyrka,
utan ock på det, som är all ordnad sammanlefnads grundval,
nämligen det äktenskapliga familjelifvets och religionens helgd.
Mot dessa tendenser träder Franzén direkt i vapen en gäng,
nämligen uti »Julie de S:t Julien»; men indirekt genom hela sitt
skaldskap. I sina öfriga dikter nämner han knappast, huru han
vämjdes vid denna lättsinnighet, hvilken hotade att i vidsträckta
kretsar nedsätta qvinnan och familjelifvet och på samma gång
upplösa den kristliga trons och sedelärans grundsanningar. Men han
kämpar mot dessa riktningar på så sätt, att han aldrig tröttnar
att lofsjunga, huru fridfullt det är att lefva i Guds och Kristi
anda, huru ljufligt det är att i en fri ståt lefva med maka och
barn uti arbete och oskyldiga nöjen. För hvarje punkt i denna
husliga krets, för hvarje länk i detta familjelifs kedja har han
odödligt älskeliga sånger.
Hvem måste icke älska sången »Till en ung flicka»:
»Unga flicka i din vår
Bind dig myrtenkransen.
Dansa medan du det får:
Snart är du ur dansen.
Medan du omkring dig ser
Ynglingar i låga,
Flicka, sjung vid ditt klaver,
Skämta vid din båga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
