Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
icke kunna uträtta så mycket. Vore hon endast hans
hushållerska — och det är tyvärr mången så kallad »hustru» — måste
han ju löna henne med en del af sin arbetsförtjenst. Hustru i
ordets fullkomliga mening är ej heller den qvinna, som af sin inan
får »något visst» hvarje månad eller år; ty i detta fall fins
ingen sann geniensamhet i det som dock i sjelfva verket är
för-värfvadt genom samfäldt arbete, fastän på skilda vägar, emedan
grundsatsen om »arbetsfördelning» varit tillämpad, kanske så. att
han har arbetat utom hus och hon inom hus. Alltså: allt, hvad
som förvärfvas genom den äktenskapliga samverksamheten, bör
ingå i en gemensam kassa! Öfverskottet, eller det, som icke
utgår till bestridande af husets löpande utgifter, bör naturligtvis
göras fruktbringande; men hvar och huru? »Motion» i detta
ämne inå kunna framställas af hustrun lika väl som af mannen,
men beslut icke fattas, om de tvä »kamrarne» äro af skiljaktiga
tankar. Det är dock troligt, att mannens röst i detta fall som
oftast skall blifva afgörande; deremot skall hustruns röst utan
tvifvel blifva det i ämnen, som röra hushållet, eller de s. k.
»ekonomiska niab). Men — skall en och annan invända — huru skall
detta gå an, 0111 hustrun har anlag för slöseri? Då skall hon
kanhända allra lättast varda botad för denna svaghet; ty —
hon vet då alltid, huru långt det är till kassans botten. Denna
vigtiga kunskap saknar hon, om hon vid utsatta tider får
»något visst», alltid detsamma.
Den största möjliga offentlighet med afseende på
finansernas tillstånd är icke mindre vigtig i huset och det lilla
äktenskapliga samfundet, än i staten och det sig sjelf styrande
folket. Också på äkta makar äger § 57 i Svenska
Regeringsformen sin tillämplighet: »folkets urgamla rätt att sig beskatta
utöfvas af riksdagen allena»; i den fullkomliga äktenskapliga
regeringsformen äro »folket» och »riksdagen» detsamma; de äro
man och hustru, icke mannen allenast. Huruledes de deremot
vilja begagna sin enskilda förmögenhet — förvärfvad innan
giftermålet eller under äktenskapet genom arf o. s. v. — det
må man eller hustru bestämma ensamt för sig. I det sanna
äktenskapet, der kärleken är grundlag, skulle den förmögnare af
»de tu, som skola vara ett», utan tvifvel ofta låta gåfvor inflyta
i den gemensamma kassan. Om lagen förbjöde detta, vore det
lika orättvist, som, att lian för närvarande nästan förbjuder
hustrun att hafva enskild förmögenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
