Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24, Mitt mål.
Svar till Lina.
Min kära Lina, du förlåter nog
att jag så länge dröjt ditt bref besvara;
du inser kanske att det dagar tog
att rätt begrunda den der frågan bara:
Hvad är ditt mål? Vid den du säkert log,
i tanke att du lade bär en snara,
hvari du skulle fånga, ja — hvem vet? -
en sjelfbekännelse . . . min hemlighet.
Ironiskt du en fråga till mig rigtar,
för det jag icke aktar högt den lott,
som qvinnans är, när hon ej högre sigtar,
än att i hemmet syssla litet smått,
och tiger snällt och ej i sang sig biktar
(för det hon ingenting att bikta fått);
men lefver endast, ack, att »trefnad sprida» —
som frasen lyder — och att stilla lida.
Ja, obemärkt, som blomman väfs af vår,
en qvinna verka bör, du ville säga;
som snön försvinner och som qvällen går
den verksamhet ju är, vi qvinnor ega.
Hvad finns mer ljuft än torka sorgens tår
och lätta bördan, som de tryckta väga,
att osedd räcka hjelpen? Huru sällt —
kort sagdt — att blifva der oss Gud har ställt?
Det godas gerning! Ja, minst jag vill neka
att hon är för oss alla satt som mål.
Men ligger hon blott i det tysta, veka?
Har sången ej i lifvet ock en role?
Han lockar löjet fram på kinder bleka,
han böjer mången vilja, hård som stål. —
Din genius följ! Så jag — och der min stannat,
der är mitt mai: jas har ej något annat!
L. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
