- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
202

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

at’ parisersalongerna under tiden näst före franska revolutionen,
eller af sällskapslifvet hos oss under Gustaf III:s tid. Då längre
fram handarbetet slog öfver målet och blef hufvudsak i både
hemlif och umgänge i stället för ett blott tillbehör, och de tryckta
tapisserimönstren gjorde herrarnes hjelp öfverflödig, splittrades
samtalet i tvänne arter, likasom sällskapskretsen, ej sällan äfven
familjekretsen, i tvänne skilda grupper, en qvinlig och en
manlig, hvilka småningom blefvo allt mera främmande för hvarandra.
Öfverdriften framkallade en reaktion; handarbetet försvann eller
står på väg att försvinna, ingenting hindrar, men ingenting
samlar heller samtalet, hvilket också ofta efter några spasmodiska
lifsyttringar sjunker i dvala, eller ock urartar till docerande tal
eller hetsiga ordstrider.

Musik och läsning högt äro visserligen goda hjelpkällor, som i
och för sig ega till och med större värde och dragningskraft än
handarbetet. Men äfven dessa stå i fara att tyna bort, dä de
ej i handarbetet ega en bakgrund af neutral färgton, mot
hvilken deras bjertare bildverk får sin rätta relief. Äfven den mest
musikaliske ledsnar vid att vara »blott öra» och den samfälda
läsningen tröttar den sysslolöse; man tycker det är tråkigt, man
läser hellre sjelf — ja naturligtvis, ty man har då någon
sysselsättning. Detta var länge endast herrarnes inkast, men blir allt
mer och mer äfven damernas. Okunnigheten i och föraktet för
handarbetet haf ca börjat öfvergå från männen till qvinnorna, och
risa redan sina menliga följder på hemlifvet.

Ar denna farhåga grundad så blir nästa fråga: kan och bör
man göra något för att i tid hämma det onda ?

Vi våga härtill svara obetingadt ja. Mycket bör och
mycket kan göras oin man blott griper verket an med allvar:
Hemmet genom att uppfostra både gossar och flickor till aktning för
arbetet och skicklighet i någon handaslöjd; skolan genom att
lemna tid till, snarare än egen undervisning i dylikt arbete;
slöjdvetenskapen och pressen genom att uppfinna och bland
allmänheten sprida kännedom om nya arbeten och metoder;
slutligen staten och kommunerna genom att hedra och uppmuntra
handa-slöjden inom alla klasser, anordna slöjdskolor och arbetsmuséer,
utgifva prisfrågor, utdela resestipendier och arbetsunderstöd, samt
— och härmed återkomma vi till vår utgångspunkt — uppmuntra
till deltagande i allmänna utställningar bland annat äfven genom
att vid val af prisdomare tillse att hemslöjden icke blir alltför
stjufmoderligt behandlad i jemförelse med fabriksindustrien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free