Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
sammandrag återgifvas. Författaren börjar med det erkännande,
att 1864 års strafflag, likasom den kongl, förordningen af den
21:sta December 1857, och åtskilliga andra författningar rörande
straffarbete och fängelsestraff, äro ojäfaktiga bevis på ett
framåtskridande i grundprinciperna för rättvisa och mensklighet. Äfven
vitsordar han nyttan af de reformer som blifvit gjorda inom
fängelserna. Ransaknings- och straffängelserna ega nu 2 201 ljusa
och 97 mörka celler, och dessutom finnas celler i åtskilliga
härads-och stadshäkten. Härigenom kunna ransakningsfångar, äfvensom
fångar ådömda straff för kortare tid, hållas afskilda från andra
förbrytare. Men oaktadt dessa och andra framsteg återstår mycket
att göra. De vidtagna lag- och fängelseförbättringarna hafva icke
varit tillfyllestgörande, för att frambringa de goda frukter man
förväntat. Det är en lika befogad som allmän klagan, säger
författaren, att fängelsestraffet icke medför åsyftad moralisk
förbättring, och ej heller verkar tillräckligt afskräckande från att
begå brott. De många i brott återfallna bära vittne härom, och
ådagalägga, att till detta missförhållande måste finnas orsaker,
hvilka böra uppsökas och så vidt möjligt är undanrödjas. För
sin del vill författaren icke låta dåra sig af några vilseledande
förespeglingar, utan föredrar att ined öppen blick betrakta
verkligheten sådan den faktiskt framträder, och deraf hemta lärdom.
Med flera tabeller, grundade på Fångvårds-Styrelsens
em-betsberättelser, visar han huru sorgligt stort antalet under
sednare åren varit af dem, som återfallit i samma slags brott för
hvilket de redan varit straffade. Med dessa fakta för ögonen
frågar han: hvarest finna orsakerna till dessa återfall? huru skola
de afhjelpas?
1 sitt svar härpå börjar han med den erinran, att återfallen
i brott ytterst måste hafva samma orsaker som det första
affallet näml. bristande moralisk kraft samt verklig nöd.
Följaktligen böra botemedlen i första hand sökas i en mera vårdad
uppfostran af det uppväxande slägtet, satnt i åtgärder som
förbättra arbetsklassens ekonomiska ställning.
Men utom dessa mera allmänna förhållanden, ser författaren
särskilda, af staten mera direkt beroende orsaker; dessa äro:
l:o att staten gör allt för litet till brottslingens förbättring
under den tid han undergår sitt straff;
2:o att sedan fången utstått straffet, underlättas icke, utan
tvärtom försvåras för honom möjligheten att återgå till en loflig
och nyttig näring;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
