Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
3:o att unga förbrytare undergå likartad bestraffning med
äldre, i stället att underkastas straffbehandling i särskilda
förbättringsanstalter, samt
4:o att straffarbetet icke medförer tillräckligt afskräckande
verkan.
För att närmare utveckla dessa åsigter anför han, att inom
våra straffanstalter är en väsendtlig brist på de moraliska krafter,
som äro vilkoren för moraliska verkningar. Fängelsedisciplinen
och det på bestämda timmar anbefallda arbetet kunna hos
fångarna inplanta en viss vana vid ordning och flit, men sällan
något mer. Fö.r viljans renande och förädlande är det ej nog
med fängelsemurar, straffarbete, fångkost och fångkläder. Skall
brottslingens sinne och hjerta förbättras inåste moraliska medel
användas, och dessa tillämpas kärleksfullt. Mpn hvad gör staten,
frågar författaren, för att hos fången åstadkomma en sedlig
förbättring? Jo, svarar han, vid hvarje fängelse håller staten en
predikant, men i allmänhet så illa eller otillräckligt aflönad, att ingen
kan fordra att dessa fångpredikar.ter skola egna sin tid
uteslutande åt fångarnas själavård. Dessa prestniäns löneförmåner vid
straff- och arbetsfängelserna äro ifrån 1 200 rdr årligen till och
med 2 000 rdr med boställe, ved och ljus. Författaren anser icke
heller en fångpredikant vara nog vid de större straffängelserna.
Ensamt den omständigheten, att ända till hundrade fångar hafva
gemensamt sofrum, der all kontroll i sedligt hänseende är näst
intill omöjlig, erfordrar inånga och ädla krafter, om fängelset i
stället för att vara en förbättringsanstalt, ej skall blifva ett
pan-demonium. Det ena med det andra gör, att den moraliska
ledningen inom våra fängelser är långt ifrån hvad den borde vara.
En annan orsak till de talrika återfallen ser författaren deri,
att stater, icke allenast uraktlåter att för en frigifven fånge
underlätta möjligheten att ärligt förvärfva sitt bröd, utan äfven lägger
hinder deremot. Först anmärker författaren att arbetsförtjenst
beror på arbetsskicklighet, och att fången icke alltid i fängelset
inhemtar den arbetsskicklighet, som för hans framtida bergning
vore lämpligast. Bergsprängning och maskinväfnad m. fi. dylika
arbeten äro i allmänhet till ingen eller föga nytta för den frigifna
fången. Undervisades han deremot i vanlig handslöjd, skulle han
bättre blifva istånd att efter utståndet straff förtjena sitt dagliga
bröd. Den utgift en dylik undervisning erfordrade, blefve kanske
icke obetydlig, men om det för fången derigenom underlättades
att efter utståndet straff försörja sig sjelf, blefve återfallen i brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
