- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
218

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

vida den nu så är må här lemnas oafgjordt; något öfverflöd
innebär den dock icke, hvarföre gagnet af fångkostens reduktion måste
betviflas. Backstugusittarens dagliga spis kan svårligen vara den
rätta måttstock, hvarefter fångarnas bespisning bör bestämmas.
Vore strafflag och straffäugelse afsedda uteslutande för den lägre
arbetsklassen, funnes det måhända något skäl för en dylik åsigt;
men öfriga samhällsklasser, till och med sä kalladt "bättre folk",
kunna ju nas af lagens arm, och böra derföre icke glömmas i
beräkningen. Dessutom: äfven om man nedginge utför samhällets
trappsteg för att söka en spisordning, som ej vore rikligare än
den frie arbetarens, hvar skulle man stanna? Icke kunde man
gä till det lägsta, ty da blefve fångens föda knappast nog att
hålla kropp och själ tillsammans. Uti Slättåkra socken i
Halmstads fögderi skedde för några år sedan utmätning hos en torpare.
Skulden var 2ü rdr. När förrättningen anlände hade det redan
mörknat i den lilla stugan, hvarföre ljus begärdes. Den fattiga
hustrun hade 3:ne små barn, men icke ett ljus. Hon sökte dock
reda på några taljbitar, dein hon smälte på ett stenfat och
derefter hällde i en kopp med en veke. Under det
förrättnings-mannen vid denna lampa antecknade det usla bohaget, såg han
huru de halfnakna barnen uppslickade den talj som stannat på
stenfatet. Någon annan föda fanns icke i stugan. Skulle denne
frie arbetares bord tagas som norm? Men hvarföre icke då gå
ännu längre? Det är ej ett ovanligt förhällande att den frie
arbetaren äfven saknar medicin när han är sjuk; har otillräcklig
beklädnad på sin kropp och ingen värme i sitt rum; icke heller
linne ati ömsa vid veckans slut. Hvarför skulle endast födan och
icke äfven dessa sednare faktorer intagas vid beräkningen af
fångarnas underhåll och vård? En rationellare måttstock måste sökas!

Lika ohållbar ståndpunkt intar man om man yrkar att
fångkosten bör nedsättas, på det fängelsestraffet må blifva
afskräckande. Kunna högre syften åsidosättas vid bestämmandet af
fångarnas föda, för att göra spisordningen till ett skräckmedel, hvarföre
icke då återinföra äfven käpp och ris, bojor och stock? Nog väckes
derigenom afsky och skräck, men också vildjurets lynne och
lidelser. En klok styrelse kan och bör begagna äfven födan, såsom ett
uppfostringsmedel. Fångens kropps- och sinnesförbättring böra
vara hufvudfaktorerna äfven vid spisordningens uppgörande. Såväl
brist som öfverflöd böra dervid undvikas. Det låter visst mycket,
att fångarna erhålla fläsk eller kött hvarje dag; men vid närmare
granskning torde kosten befinnes allt annat än riklig. Den qvantitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free