Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
att de skola egna alla dagar af sin tid uteslutande åt själavarden
och fångarnes undervisning."
Emedlertid kan man nu hoppas, sedan den sorgliga
verkligheten blifvit lagd i dagen, att de moraliska elementerna blifva
bättre representerade inom våra fängelser än hvad för närvarande
är fallet. Såväl strafflag som fångvård hafva förfelat sin högsta
uppgift om de ej frambringa moraliska verkningar. Numera
anses brottslingen för hvad han i verkligheten är, näml. en moraliskt
sjuk, med sainhällsstörande anlag och begär, hvilka lika ofta
äro ärfda som sjelfförvärfvade. Det är ju också sednare årtiondens
erfarenhet, att de daliga böjelserna, missaktningen för sig sjelf
och andra, trotset, lättjan och okunnigheten, skola ej blott straffas
utan äfven botas, och att medlen dertill äro religiös väckelse,
moralisk ledning och allmän upplysning, samt tvång och någon
frihet i den mån fången deraf gör sig förtjent. "För att bringa
till lif den sedliya motståndskraft emot det onda, hvilken skaparen
nedlagt i hvarje menniskas bröst, kräfves nägot mera än
fängelsemurar, arbete, fångkost och fångkläder", säger författaren; "det
är viljim, soin behöfver renas, stärkas, förädlas."
Ar denna uppfattning riktig, hvilket ingen lär vilja bestrida,
så är också den fängelseanstalt, der fangen endast medelst yttre
tvång kan förmås till arbete, ej en förbättrings- utan en
förnedringsanstalt. Ar fangen deremot väckt till frivilligt arbete;
har arbetstvånget öfvergått till arbetshåg, så är han med
detsamma framförd ett steg ifrån djuret till menniskan, han har
inträdt på den väg som leder till redbarhet och
sjelfförsörj-ningsförmåga, och fängelset har vunnit en moralisk seger.
Åtminstone hos den profane kan det derföre icke väcka ogillande, att
våra fångar arbeta "under intrycket af fri vilja"; tvärtom hälsas
dett i förhållande säsom en glädjande liten solglimt i den tunga
medeltidsdimma, som i viss mån ännu hänger öfver vara fängelser.
Deremot måste man obetingadt deri instämma med författaren,
att det icke är öfverensstämmande med den ordning och det
allvar, som inom fängelset bör råda, att fångarna för sin
arbets-förtjenst få förse sig med tobak och bättre kost än den fängelset
består. Af Herehanda orsaker kunna icke alla fångar komma i
lika åtnjutande af denna förmån, hvarför detta inarketenteri bryter
likställigheten iuom fängelset, hvilken bör omfatta såväl födan,
som beklädnaden, sofrummen och arbetstimmarne m. m.
Men för att icke ett förbud mot dessa uppköp skulle blifva
en drakonisk föreskrift, bör fångkosten vara fullt tillräcklig. Huru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
