Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag nekar icke möjligheten, att ju kamratföreningens dorn kan
blifva för sträng — känslan kan förvilla sig äfven i den riktningen
— men jag tror icke att detta missbruk är det, för hvilket en
varning i syunerhet behöfves. Snarare har jag under den länga tid
jag har lefvat univërsiteternas lif tyckt mig märka, att
kamratvänskapens fördragsamhet emot dåligt folk varit nästan för stor.
Visserligen medgifver jag att denna fördragsamhet är nära beslägtad äfven
med vissa stycken af den menskliga karakteren, som höra till det
bästa i menskligheten. Ett sådant stycke är den allmänna
barm-hertigheten, ett annat kunde vara ödmjukheten, d. v. s. känslan af
egen bristfällighet, som vill hålla handen tillbaka när den skulle
bryta stafven öfver den felande; ett tredje stycke är
kamratvänskapens heliga känsla, som kan vara så lefvande och stark i
ungdomens ålder. Denna vänskap kan åtskilligt fördraga, åtskilligt
förlåta, liksom i andra afseenden den är mägtigt af storverk,
kamrat-vänskapen utgör studentlifvets dyrbara skatt, men derför att den
skatten är så dyrbar, är den också värd att bevaras ren och ädel,
ren ej blott i sitt eget väsende, men äfven så, att den gifver sig
blott ät ett ädelt föremål och ej lägger hyende för lasten när
rättvisan kräfver en straffande dom. Och den domen ined kärlek fälld,
ined saktmod förkunnad, med förståndig betünksawhet tillämpad, är
mycket mägtig; kanske sträcker sig dess magt djupare ned i
menniskohjertat än ett utslag af samhällets juridiska rätt. Den som
vet, att kamraterna blygas för honom, emedan han lefver
vanheder-ligt, måste äfven blygas för sig sjelf, ifall han har någon blygsel
qvar, och dermed är första steget taget till förbättring. — — —
På detta sätt af sedliga grundsatser genomträngd blifver
kamratvänskapen icke blott den harmlösa glädjens källa i skäratets
ögonblick och tröstens i de mulna stunderna, men i kamratumgäugets
mark stadgar karakteren sin rot och uppfostrar sig sjelf till den
sedliga styrka, som skall försöka sin magt emot lifvets öden och
har till sitt yttersta mål att stå en gång vid dagarnas ända, på
grafvens rand, oförfärad, oförgänglig». — —- —
Äfven i ett annat hänseende erinra de nyss utgifna talen
om llvasser, näml. i den rena och varma uppfattningen af
fa-miljelifvets helgd och qvinnans värde. Den hyllning, som här
egnas qvinnan, är af belt olika beskaffenhet mot de vältalighetens
rosor, som strös för den unga skönhetens fötter. Modern, »som
vinkar äfven den förvillade tillbaka, öppnande en famn om också
hvarje annan på jorden vore sluten»; systern, som icke endast
söker det stöd hvartill hon är berättigad utan äfven ger ett
sådant, »med en vänskap som naturen danat och döden icke dödar»;
den blifvande makan, åt hvilken kanske redan ynglingen »i blyg
längtan, i stilla förbidan, ined bäfvande hjerta har svurit en tyst
men helig trohets löfte» — dessa äro de bilder af qvinnan —
»familjens hjerta» — som förf. framhåller som föremål för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
