Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Förhållandet och medlandet mellan de konservativa och de
liberala partierna skildrar Tegnér sålunda:
»All harmoni, all bildning utgår från strid, i naturen som i
staten. Nar elementerna kämpat ut, då klarnar himlahvalfvet; och
menniskosinnet klarnar, sedan dess åskor drabbat tillsammans och
urladdat sig. Då uppkommer de moderatas parti, eller rättare, det
tinnes redan, ehuru kringspridt i alla länder, och vinner med hvarje
dag mera rum. Det hör till sakens natur, att desse af de begge
ytterliga factionerna beskyllas för ljumhet — — Emedlertid, om den
oroliga tiden skall kunna vänta sig lugn, om lagbunden frihet skall
få en plats i styrelsen, så blir det troligtvis endast genom dessas
bemedling. De erkänna den abstrakta riktigheten af de så kallade
nya och konstitutionella lärorna, inen de öfverse ej derför den vigt,
som de gamla äga genom sitt historiska ursprung. De tro, att de
nya formerna ännu pä många ställen skulle upplösa staten, men
äfven att de gamla mindre skulle sammanhålla än förstena den. De
tro, att de förra ännu ha för liten historisk kärna, och de senare
för litet organiskt lif. Men de tro tillika, att det nya är för
kraftfullt för att kunna tillbakavisas, och det gamla för inrotadt för att
genast kunna fördrifvas. l)e tro, att striden är för tvetydig för att
kunna eller böra slutas med enderas undergång, och att en billig
jemkning är det enda, som kan rädda verldeus lugn och Europas
bildning. — — —- Korteligen, de moderatas parti måste slutligen
segra; all verklig politik är i tidens närvarande skick, en
förmedlande, den är en förliknings-domstol mellan det nya och gamla:
Försoning, med ett ord, är icke blott religionens utan äfven
statslärans hemlighet». — — —
Så långt Tegnér. I en närmande sammanjemkning af de
motsatta ytterliga meningarna och i det moderata, det af båda
ytterligheterna förkastade medelvägsparti, som åvägabringar denna
jemkning, ser han räddningen af Europas bildning. I
nedanstående utdrag skola vi finna, att Svedelius bekänner en alldeles
likartad åsigt.
»Allt bebådar stora förändringar inom Svea land. Talar man
icke dagligen om en ny statsförfattning, så olik den förra, att ej en
gång det gamla Rikets Ständers namn skulle bevaras. Men
tänkesätten äro delade icke blott mellan tvänne grundsatser, men mellan
otaliga förslager. Åsigterna äro så många som personerna, och man
synes knappt tänka på någou förening. En fred under nedstämda
anspråk är dock den enda möjligheten att bevara fäderneslandets
lycka. Annu såg man aldrig rättvisan stå på den yttersta sidan;
villfarelser stjäla sanningens namn; dess rätta väseude förblandas
med lysande hugskott, eller döljes af ensidiga öfverdriften eller
förfalskas, då känslan intagit förnuftets plats och passionerna bestämma
handlingssättet. Men att i tingens väsende, i menniskornas
karakteren i händelsernas sammanhang uppsöka den djupaste grund af
verklig sanning, som aldrig saknas, detta är den rätta medelvägens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
