Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
vishet. De som söka den, beskyllas lätt för brist pä kraft ocli
värma, och hat från båda sidor blifver deras lott. — — —-
Revolutionens besegrare och de som förekomma deras utbrott genom att
upphäfva deras orsaker, dessa äro den verkligt sanna medelvägens
män. Deras grundsats är rättvisa, men icke den döda bokstafvens
rätt, utan den högre rättvisa, som plägar kallas billighet; deras åsigt
går såsom en renare åder fram genom tidens grumlade böljor. Att
stadga denna de bättres mening, att samla dess bekännare, alt leda
deras verksamhet är vishetens uppgift. Den detta gör med förstånd
och kraft, med sans och måtta, utan fruktan, men utan trots, han
blifver stridens domare, och framtiden hörer honom till».
Här återfinna vi Tegnérs tanke fastän i andra ord: »en fred
under nedstämda anspråk, verkad af medelvägs-åsigternas
bekännare», dessa föremal för begge ultrapartiernas hat, är äfven
Svedelii lösning på den dystra gåta, framtidens sfinx förelagt
värt tidehvarf.
Det sympatetiska deltagande, förf. skänker sin samtids
sträfvanden, uttalas pä åtskilliga ställen med värma, bland annat i
nedanstående ord:
»Det är numera icke stora hjeltar, som förändra verldens öden;
det är nationernas gemensamma arbete. Vi borde lara oss
ödmjukhet när vi se huru litet den enskilda betyder ibland mängden af
arbetande krafter. Att följa den demokratiska rörelsen med
uppmärksamhet, förädla dess böjelser, afleda den från irrvägarne, och
ur dess väsende utveckla det goda, som på en sådan jordmån kan
växa, detta är tidens uppgift. Yi påstå ej att den demokratiska
samhällsordningen är den bästa, men den är för oss ett oundvikligt
öde. Valet är icke mera fritt; men om samhället skall sönderbrytas
eller danas till ett. sådant tillstånd, som med närvarande
förhållanden kan förenas, detta beror derpå huru tidens rörelse varder ledd,
huru dess förstånd varder upplyst. Ledningen är svår; den
mäktiga ungdomen fattar icke alltid den upplysning som bjudes, men
det är ännu svårare att vända hela tidehvarfvets rörelse tillbaka.
Detta har ännu ingen mägtat göra, men väl hafva de stupat, som
vågat strida emot sin egen samtid. Det är icke frågan 0111 att:
blindt följa dagens inbillningar, men att arbeta med den tid, som är
och icke emot densamma. Det är icke beundran och icke hat, som
bör styra handlingssättet, men blott det pröfvande förnuftet, som
låter allt gälla hvad det kan inför sanningeus domstol».
Längre fram uttalar förf. samma tanke ehuru med andra ord:
»Det som menas dermed att Konungen skall sätta sig in i
folkets tankar så att först och främst han begriper dem och sedan
tänker efter om de äro riktiga och äro de det icke, så skall han
försöka att göra dem bättre, och om detta icke lyckas, så skall han
dock icke derför draga sig ifrån sitt folk, icke spjerna obeveklig
emot dess sträfvanden derföre att dessa sträfvanden bära siu del af
menskliga brister, och icke envisas att truga sitt folk till att gå p:l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
