Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fladdrar ett sken vid hedens brvn,
Det kommer ur fattigmans tjäll —
Låt mörkret gerna rida på skyn,
Den trefna brasan flammar i byn
Och lyser Kungen i qväll.
Och skymtar ej här, vid sidan straxt,
Ur dimman ett hvitt Guds hus
Mot houom, hvars omsorg dagligdags
Med lag kringgärdade bondens ax
Och gjorde hans stuga ljus?
Framåt det går, och utan rast,
Ej Kungen bakom sig ser;
Men hade liau än ej sådan hast,
Det vore ett töcken vi höllo fast,
En skugga, och intet mer?
Meu gryuingen vaknar till slut ändock,
Det dagas i österled
Och insjön öppnar sitt ögonlock
Och skogen axlar sin gröna röck
Och blickar på tåget ned.
Sitt löf strö björkarna, grupp vid grupp,
De blad med förgängelsens text,
Och granarna skyldra, trupp vid trupp,
Och tallarna liksom räta sig upp
Och härma hans Kungliga växt.
Suart lyser solen på Kungens stråt,
Snart dåna kanonerna käckt,
Och tusende ögon blicka deråt
Och åter tusende fyllas med gråt —
Ty Kungens öga är släckt.
Framåt det går, och utan rast,
Ej Kungen bakoiu sig ser;
Men hade hau än ej sådan hast,
Det vore ett töcken vi höllo fast,
En skugga, och intet mer!
På höjden står fäderneborgen qvar,
Der hans ungdom slog ut sora en ros,
Far, Kungliga hamn, dit upp, o far,
Vi blotta för döden en och hvar
Vårt hufvud — och hjertat derhos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
