Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
39. En qvinnas skönaste valspråk. *)
"Öfver hvarje liten flickas vagga borde inskrifvas,
för att sedan genom lifvet för och i henne fortlefva
såsom hennes valspråk, de orden: Si Herrans tjenarinna".
Yttrande af Fr. Bremer.
Redau tidigt möter oss i mensklighetens historia tanken på
ett för något särskildt ändamål invigdt och helgadt lif. Vi
behöfva icke stanna hos det folk, som för uråldriga tider genom
Herrens utkorelse hos sig egde en Herrens tjenst i vidsträcktare
mening, för att finna sådana särskilde Guds tjenare, Hans
na-zirer. Äfven på hedendomens område möter oss något liknande,
ehuru naturligtvis i mycket råare former. Annu i våra dagar
svingar ju den indiske fakiren under mången sällsam sjelfberedd
plåga omkring inför sin gud för att behaga honom, och
beundrare fattas icke, hvilka ined sina jubelrop ytterligare uppelda den
fanatiske afgudatjenaren. I en skönare form möter oss denna
samma hängifvenhet åt en viss gudstjenst hos forntidens
hednafolk, men öfverallt visar sig, att denna tjenst vidlådes af en
ensidighet, som icke står tillsammans med sjelfva begreppet af en
gudstjenst. Derför var den menniska, som invigt sitt lif åt något
särskildt ändamål, alltid utsatt för anfall och förderf från någon
annan sida än den, åt hvilken hon vändt sig, och liksom
Atenarne i sin ovisshet, om de icke möjligen kunde råka att stöta
någon gud för hufvudet genom att försumma honom, reste sitt
"altare åt den okände guden", så sökte väl, men kunde ofta icke
den, som ville tjena någon gud, med bästa vilja afböja, att en
annan ingrep i haus gudstjenst. Så lefde sjelfva vestalen i fara
att dela Daphnes öde och förföljas af brodern till just den
gudinna, hos hvilken hon bort kunna vänta de största sympatierna.
Daphne förvandlades, som vi veta, till en lager, en saga, som än
i dag har sin tillämpning, säger man, blott med den skilnad, att
det nu är den vestal, som flyr till Apollo, hvilken går upp i
lagern. Må så vara! — detta vare sagdt i förbigående — blott
hon ser till, "att hjertat slår ännu inunder barken".
*) Denna lilla förträffliga uppsats är, med benäget tillstånd, efter några få
förkortningar sammanförd nr Rektorn, Hr D:r E. Olbers afslutningstal i
Seminarium för bildande af lärarinnor, våren 1872.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
