Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
har ett sådant, der du med ett forskande öga lätt upptäcker hvad
som är skeft; det heter Herrens ord. Bruka så derjemte det
lod du eger i ditt förstånd; det är sant, att det lyder jordens
attraktions-lag, att det faller nedåt, men med dess tillhjelp kan
du beräkna den riktning ditt arbete tager. Det får heller aldrig
hvila på jorden, det uträttar då ingenting; lyft det upp i höjden,
och du skall kunna nyttja det, så långt det räcker.
Der har du de vigtigaste verktygen, som skola leda dig i
ditt arbete. Sedan må du se till, att du icke styr ut din
byggnad med alltför många ornament. Prydlighet skadar icke, den
förskönar, men en byggnad af idel prydnader lemnar föga eller
intet skydd. Finnes der en fast och säker botten att anbringa
prydnaderna på, då äro de på sin plats, då göra de ett
behagligt intryck, men också först då.
När du så bygger, så glöm ej det sammanhållande ämnet:
vi kalla det kärlek. Bind med denna alla stenarne tillsammans,
då stå de emot den häftigaste storm. Den rycker på de enskilda
stenarne, de ega i sig sjelfva ingen kraft att stå emot, men håller
kärleken dem tillsammans, så är motståndskraften otrolig. Det
egendomligaste är, att den smyger sig in i fogningarna så, att
man tycker sig icke märka den, man föraktar den, ja, man stundom
nästan blyges för den och vill gerna skrapa bort den, så att den
icke skall upptäckas; men när byggnaden hållit profvet och står
der orubbad efter stormen, då vet man att värdera det bindande
ämnet, som smög sig så omärkligt omkring hvarje sten ooh höll
den på sitt ställe, så att byggnaden icke föll.
Slutligen blott ett råd ännu: bygg icke för högt! De
stoltaste palatsen träffas först af blixten, den låga kojan står der
bredvid orörd. Vill du nå skyarne med din byggnad, så skyll
dig sjelf, om den en dag faller och i fallet krossar dig. Då
hjelper icke den starkaste kärlek längre, ty i samma mon
Ba-belstornet reser sig upp, försvinner endrägten, och kärlekslösheten,
som först röjer sig i tungomålens förbistring, går snart öfver till
handling, då hvarje del drager åt sitt håll. Var derför ödmjuk,
och nöj dig med att stilla hviska: si, Herrens tjenarinna! —
Du vet, att hon, som, välsignad ibland qvinnor, så svarade, en
annan gång tog sig för att vilja befalla, och du känner svaret,
som hon fick: "Qvinna, hvad hafver jag med dig"? — Sök derför
att i det rätta Maria-sinnet kunna säga: si, Herrens tjenarinna,
och "salig är du ibland qvinnor".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
