Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
40. Om konsten att framsäga.
(Af Jo. Jo.)
Då vi uti böckernas bok iiisa, att "Herren Gud gjorde
men-niskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefvande
anda, och så vardt menniskan en lefvande själ", tvingar sig
ovilkorligen den tanken på oss, att Herren jemte denna lefvande
anda också inblåste någonting af det gudomliga i sjelfva
menniskorösten.
Ty hvilket instrument i verlden, huru konstigt det än må
vara hopfogadt, mäktar frambringa toner, sådana som rösten hos
denna "lefvande själ"?
Och detta gäller icke blott sången, det gäller i lika hög grad
talet. Hvilken herrlig musik, hvilken mångfald af välljud ligger
icke i en klangfull manlig eller qvinlig stämma, då denna,
inspirerad af tanken eller känslan, frainljungar eller framhviskar
lidelsernas språk. En sympatetisk röst kan till och med låta
oss alldeles förgäta ordens innehåll, så målande är sjelfva ljudet
och tonfallet.
Vi erinra oss i sammanhang härmed en märkvärdig anekdot
om Englands store skadespelare Jolin Kemble, hvilken vid något
tillfälle slog vad med ett par rika ädlingar, att han skulle kunna
ingjuta sorg eller glädje i deras hjertan endast genom
deklamerandet af — alfabetet. Man antog skrattande det erbjudna vadet,
vittnen tillkallades, och trolleriet—som skulle få fortgå under en
timma — begynt^ Sedan man under loppet af den första
fjerdedels timman leende åhört det förnyade entoniga upprepandet af
bokstäfverna, började konstnären gruppera dessa så, att de,
uttalade efter hvarandra, bildade liksom ord, och så småningom
liknade ljudet af ett fremmande, barbariskt språk. I detta okända
tungomål ingjöt nu Kemble hela sin lefvande och glödande själ,
och de förvånade åhörarne, hvars öron redan voro vana vid och
upptröttade af bokstafsläsningen, egnade icke denna den
ringaste uppmärksamhet, utan fängslades helt och hållet af de
välljud, som frambringades af stämmans musik och af de lidelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
