Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
i undervisningsmetoden, och de små tanklösa lärjungarne
nödgades numera med egna ord — och således andra än katechesens
— förklara meningen i de inlärda lexorna.
Konsten att på detta sätt i tankar och ord ingjuta en
lefvande anda, i stället för att blott framställa den döda bokstafven
är sålunda ett af grundvilkoren för alta talare och föreläsare, och
man skall såsom åhörare i värsta fall vida lättare förlata ett
eller annat lyte i den föredragandes talverktyg än denna brist på
lif och lefverne uti innehållet. Da emellertid största delen af dessa
lyten, såsom skorrning. läspning, stamning, suddning, ljudklämning
m. fl. genom trägen öfning kunna bortarbetas, — särdeles under
barndoms- och ungdomsåren — sä är det alltid en pligt bäde
mot sig sjelf och mot sin nästas finkänsliga öron, att i tid söka
tämja sin tungas eller sina läppars oarter. Man må endast akta
sig för att under dessa öfningar slå öfver från den ena
ytterligheten till den andra, ty då har man hoppat ur Scylla i
Charybdis. Så, t. ex. blir en f. d. "skorrare" lätt en "trummare", om
vi med detta uttryck väga beteckna det alltför hårda bruket af
bokstafven r, och som skulle kunna låta åhöraren förmoda, att
man stafvar orden trumma, rinna, rulla, m. fl. med tvä eller tre
r, åtminstone att döma efter uttalet.
Lika angenämt som det är att höra en tydlig talare, lika
tröttande är det att höra den, som talar alltför tydligt, alltför
korrekt, ty det osedvanliga i framställningssättet kommer
åhöraren ovilkorligen att tänka på den möda talaren nedlagt och
nedlägger pä föredragets yttre skrud, dess formriktiga deklamation, till
stor skada för den uppmärksamhet man borde egna sjelfva
innehållet.
Att återigen söka införa detta alltför korrekta talsprak i
vårt hvardagslif är lika omöjligt som att söka införa skriftspråket.
Vi erinra oss ett misslyckadt, ehuru energiskt försök i denna väg
af en numera afliden prestman i Stockholm. Han hade gjort en
helig föresats att i det alldagliga samtalet begagna skriftspråkets
former, och han blef trogen denna föresats ända in i döden. Dock,
ehuru begåfvad med en intelligens, som ständigt genoinglänste
hans samtal, blefvo dessa så tröttsamma, att åhörarne nästan
kände sig andtäppta, och tyckte sig efteråt liksom komma ut i
fria luften under samspråkandet med en helt vanlig menniska.
Att höra ett: "God dag, min ärade broder! Huru befinner du
dig i denna dag? Låtom oss nu återkomma till det intressanta
ämne, hvilket vi — jag påminner mig det helt tydligt — athand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
