Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Vid väikumstfesten med anledning af den utmärkte danska
skådespelaren Professor Nielssens första konstnärliga besök i
Stockholm, hade vår antydde diktare författat serdeles vackra
verser, men äflades — trots uppriktiga vänners afstyrkan — att
sjelfframsäga dem till den frejdade artisten. Det excentriska i
deklamationen, svulsten, maneret, det komiskt pompösa i poetens
stämma, allt sammanlagdt åstadkom hos föremålet för hyllningen
den mest synbara förvirring, och som slutligen gaf sig luft i en
hviskande fråga till förf:n af denna uppsats: "Er manden gal,
eller vif han göre löier med mig? Jeg veed sandelig icke
livor-ledes jeg skal modtage eller besvare hans ord".
Man sökte pa allt sätt lugna den firade konstnärens oro
genom förklaringen, att han vid läsningen af helsningspocmet nog
sjelf skulle inse dess rätta mening; men Nielssen kunde
omöjligen förstå huru en skald till den grad ville förstöra sin egen
skapelse, att han tvingade åhöraren att taga för gyckel och ironi
det, som skulle vara ett varmt och innerligt allvar. Sjelf trodde
i-mellertid den belåtne poeten, att hans deklamation gjort ett sa
öfverväldigande intryck på festens hjelte, att denne stod der
alldeles häpen och svarslös, och han fortlefde hela aftonen — trots
-ina vänners ironiska protester — i denna lyckliggörande tro,
under det han för Nielssen orerade vidt och bredt om det
kraftfulla svenska språket och om Sveriges icke mindre kraftfulla
deklamatörer.
Som motsats till de båda oefterrättliga "framsägare", vi nu
genom anekdoter framställt, torde det vara i sin ordning att på
samma sätt presentera också en "efterrättlig", om vi våga skapa
ett sådant ord, för att tydliggöra hvilka herrliga frukter, som
kunna skördas af ett godt råd, då detta faller som frö i en
fruktsam jordmån.
Den frejdade engelska skådespelaren Garrick hade gjort en
sommartur helt ensam och som fremling i de landtliga nejder han
besökte. En söndag gick han in i en bykyrka, men såg den
unga presten nästan utan åhörare, och predikande för snart sagdt
tempelväggarne. Garrick fann imellertid innehållet af predikan
vara både kärnfullt och röjande en ovanlig begåfning hos talaren,
ehuru denne icke det ringaste förstod konsten att bära fram hvad
han hade på hjertat.
På det lilla värdshuset i byn möttes ett par timmar sednare
vid middagsbordet aktören och presten såsom de enda gästerna,
och efter en liten stund kom samtalet i gång. Garrick tackade
Tidskrift för hemmet. 14:de årg. S:e häftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
