Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
och landsortsaktör för några år sedan på theatern i Upsala
framsade densamma. Detta sätt låter sig svårligen med penna
beskrifvas, det kan endast återgifvas genom härtnning.
Med den raffinerade elegansen hos en salongssprätt,
skyndande att upptaga en skönhets tappade näsduk, trippade
deklama-tören ett par steg fram, satte handen med en kokett åtbörd till
det lyssnande örat, och hviskade med dof och spöklik stämma,
under den mest besatta, falska tonvigt:
"Vid denna röst, den välbekanta
han störtar fram bland klippor branta
och ser — en okänd yngling, stödd
mot berget, sårad och förblödd.
Men månen går ur moln, och lyser
pä bleka anletscZra^r; då ryser,
då skriker han med fasans ton:
"O, herre Jesus, det är hon"!
Betoningen af detta "det är hon"! uttryckte imellertid med
så mycken naiv naturlighet den löjligaste häpnad öfver ett högst
generande möte, att hela salongen utbrast i ett gapskratt, öfver
hvilket deklamatören sag ut att blifva först förvånad och sedan
djupt förnärmad.
De allt lifligare skrattsalfvorna finge emellertid sin
kulinina-tion, då den olycklige talaren kom till Marias afskedsord och
med vibrerande stämma framsade sitt:
"Se, Axel, nu är molnet borta,
Farväl, farväl"! — En suck hon drog,
och kramade hans hand, — och dog"l
Det sista ordet utgjorde ett tonspräug från den djupaste bas
till den högsta möjliga bröstton på hans stämmas register, och
beledsagades af en åtbörd, liknande en bollkastning, sannolikt i
den vackra afsigten att med både hand och röst måla själens
flygt mot högre rymder. Men vi vända oss från denna
halfbildningens och den artistiska missbildningens representant till
en lärdomens och vitterhetens.
En af våra mest framstående diktare, afliden för ej så
längesedan under så tragiska förhållanden, att ban eger full rätt till
tillämpning af ordspråket: "de mortuis nil nisi bene" — kan
emellertid, då vi respektera hans namn, också han tjena som
anekdotiskt exempel på total okunnighet om konsten att
framsäga, änskönt mannen för öfrigt egde både kunskaper, smak och
skönhetssinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
