Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
ligen skall leda sig väg i den tankelabvrinth, han, ifall han är
försigtig, visserligen genomvandrat förut, men i hvilken han dock
lätt kan komma på villospår.
En af de utmärktaste deklamatörer, soin någonsin hänryckt
vår hufvudstads publik var skådespelaren professor Nielssen. Men
han aktade sig visligen för att läsa i bok, ban hade så väl
in-öfvat sina otaliga framsägningsnuinmer, att ban aldrig behöfde
sufflör eller ens något räddande papper i sin rockficka. Vid ett
par tillfällen, då han i societetslifvet efter någon tvekan men på
trägen begäran uppläste några poemer innantill, kände ban sig
smått förlägen, och fann sig icke mäktig af de många oändligt
fina nyancer, som annars gjorde hans föredrag till verkliga
mästerverk inom framsägningskonsten.
Sammanhängande med frågan om uppläsandet af ett drama,
är den om röstens måleri vid natnrskildringar. Också här är
den gyllene medelvägen att föredraga framför en alltför stark
kolorit, ty den menniskostämma, som äflr.s att alltför tydligt
härma naturens mystiska röster faller lätt in i det burleska och
löjliga.
Förgäfves skall någon deklamatör kunua imponera på oss
med en bas, som vill ge oss bilden af åskans skrällande,
stormens dån, vågornas vilda brus, eller med en tenor, som hviskar
om vestanvindens sus, foglarnes qvitter och blommornas tysta
bön i lunden. Ilar icke skalden i sjelfva sin dikt genom tankens
klarhet och ordens harmoniska sammanlänkning målat för oss de
naturscener han vill efterbilda, icke mäktar deklamatören göra
det genom blotta menniskoröstens musik, såvida han icke är en
sådan trollkonstnär som John Kemble, hvilken — såsom vi
berättat — dock Visligen valde det nakna alfabetet såsom
hex-material, men inte ett fullrustadt poem, vid hvars framsägning
hans stämmas musik naturligtvis ovilkorligen skulle vara ett
troget accompagnement till dikten.
Nej, vid en naturskildring liksom vid alla andra
framsäg-ningar gäller framför allt som lag, att endast ödmjukeligen
su-bordinera sig under den skapande författaren, låta honom
vederfaras all heder, och att sjelf afstå från äran att möjligen kunna
öfverglänsa honom, Sällan får blygsamheten sin belöning sä
säkert, som under ett dylikt förfarande, ty åhöraren, som njutit
i fulla drag af diktens skönhet, utan några störande reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
