Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Dessutom, hvilken föreläsare skulle väl ha djerfhet nog att
tro sig endast genom stämmans nyancering kunna återge t. ex.
Shakespeares hundradetals olika dramatiska karakterer, utan att
misslyckas eller att då och då nödgas repetera sig sjelf? Nej,
uppgiften, att nöjaktigt kunna föreläsa ett drama, hör
sannerligen till en af de svåraste framsägningskonsten har att lösa, och
fordrar en finhet och en iakttagelseförmåga, som endast besittas
af få, till stor lycka för de dramatiska auktorerna, hvilka tecknat
sina bilder för att åskådas, och till icke mindre fromma för
skäde-spelarne, hvilkas konst ju skulle lida svåra afbräck af sådane
der mirakulösa framsägningstalanger.
Att höra ett tnusiknummer spelas förträffligt à prima vista,
är ingen ovanlig företeelse, tack vare de vägvisande nota
carac-teristica, som antyda kompositionens skaplynne, men att med
framgång höra ett litterärt opus föreläsas, utan att framsägaren
på förhand känner till innehållet, är en ren lyckträff. Allt à
prima-vista-läsande är beroeude af slumpen, och följaktligen de
fel, som under sådana förhållanden begås, ursäktade af
omständigheten, att framsägaren ej haft tid att göra sig förtrolig ined
sitt ämne. Hvilken vet väl t. ex., att den satsbyggnad, som
börjar med det allramildaste tankeinnehåll, icke under sin fortgång
utvecklar sig till en grym ironi, hvars ton-nyancering redan borde
ha börjat i försatsen, och hvars uteblifvande således är ett
ofrivilligt framsägningsfel? — Dock, hvad betyder dylika små
missgrepp i en förtrolig familjekrets, der våra synder så gerna
förlåtas? Det är blott på den offentliga framsägaren man har
rättmätiga anspråk, att han skall vara på förhand sammanvuxen med
sitt ämne; men har han till den grad blifvit det, att han ej
behöfver läsa innantill, så gör han den dubbla vinsten af att kunna
passera för improvisatör och att slippa oroas af det
tankestörande ögnandet i papperet.
En framsägning utan tillhjelp af denna papperssufflör skiljer
sig så väsentligt från innanläsningen, att en åhörare, som icke
med tillhjelp af synen är i tillfälle att kontrollera föredraget,
ovilkorligen skall kunna göra det genom blotta hörseln, ty vare
sig nu att framsägaren improviserar eller blott uttalar hvad han
lärt sig utantill, så har han genom sjelfva lexläsningen gjort sig
så förtrolig med ämnets innehåll och anda, att föredraget blir
långt mera ledigt och naturligt, än då han med ögonen oupphör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
