Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
soffhörn; inse vi huru lätthandterligt och portativt det är detta
den menskliga stämmans ljufliga instrument, som, rätt behandlailt
säkert skall tjusa oss vida mera än det eviga pianoklinkandet;
öfverblicka vi alla de fördelar, som den offentlige talaren, skalden,
presten, riksdagsmannen 111. ti. kunna vinna genom att
konst-erfaret och utan okunnighetens eller ovanans förlägenhet förmå
traktera detta instrument; sa ha vi i sanning anledningar nog,
att taga vara också på dessa rika, till stor del nu i djupet
fördolda intelligensens kolflötsar, som kunna bringa oss värma och
ljus, ja verkliga "diamanter i stenkol", och att se till det den
uppväxande ungdomen icke längre föraktar en tungans och
läpparnes gymnastik för armarnes och benens, en talorganernas
harmoniska uppöfning, som vi sjelfva — de Hesta — sa oförsvarligt
försummat, men soin dock, också den, i sin mån kan bidraga till
själens helsa och till stillandet — åtminstone för stunden — af
menniskoandens eviga törst och hunger.
41. Något om samhällets naturlagar,
Studie efter ett arbete af Rasmus Nielsen.
Historien har sina lagar såväl som naturen. Men då de
icke såsom naturens äro mekaniska, utan ett slags andeliga
frihetslagar blifva de svårare att uppvisa. Man kunde kalla dem
samhällets naturlagar; ty ehuru samhället är en produkt af
anden är det dock underkastadt vissa naturbestämmelser, en
följd af menniskans dubbelväsende såsom varande på en gång
natur- och andeväsende. Annu i sitt djupaste fall förblifver ju
menniskan en andelig natur, och denna andenatur är slägtets
adelsmärke.
I förstone synes natur och ande stå som tvänne motsatser
emot hvarandra. För naturen är allt rätt som är möjligt; anden
deremot uppställer en skarp gräns mellan rätt och orätt. Inom
samhället — det lefvande uttrycket af menniskans andenatur —
pågår derför ständigt denna strid mellan rätt och orätt, som den
blinda naturen icke vet af. Samhällets rättsfordringar måste dock
stödja sig pa ett ursprungligt inre naturkraf, derför blir i sjelfva
verket rätten naturlig och orätten onaturlig. Från dessa enkla
grundbegrepp vilja vi här utgå för att uppspara samhällets
naturlagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
