Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Om samhällets naturkraf kunde af alla förnimmas såsom
oafvisliga, skulle den historiska utvecklingen vara lika harmonisk
som en symfoni. Men nu stå samhällets kraf ofta i strid mot
individernas; deraf dissonnaneer, som aldrig upplösas. Sålunda
är ordning en samhällets grundfordran; frihet deremot ett
individens naturkraf. Dessa strida mot hvarandra, måste således
afstå något ät och i viss mån lägga band på hvarandra.
Att afväga förhållandet dem emellan utgör styrelsens konst.
Denna konst urartar stundom till onatur; ordningen blir ett
konstladt tvång, som fordrar att millioner lida, för att ett litet
fåtal må njuta.
När massan blir medveten af detta onaturliga tvång ,följer
en explosion lika oundvikligt som af eldens närmande till krutet.
Den enda ursäktliga grunden till en revolution är en sadan
social naturnödvändighet, hvarigenom samhällets undertryckta
lifsvilkor med väld återtaga sin makt.
Friheten bryter sig igenom med nödvändighet och visar sig
dermed vara ett samhällets ursprungliga naturkraf. Men när
detta kraf, så naturligt det än är, gör sig ensidigt gällande,
utgår deraf återigen det onaturliga. Det är massan, hopen, som
fordrar frihet, och fordrar den lidelsefullt; men hopen och lidelsen
hafva det samfäldt, att de sakna sjelf begränsning; tygellösheten
är sä att säga deras naturbestämning. Men för samhället är
tygellösheten det onaturligaste af allt, är i sjelfva verket dess
upplösning. Här gälla nu rent mekaniska lagar. Ju större tryck
som väckt resningen, desto förfärligare är massans raseri; och
ju vildare massan rasar desto hastigare framkallas reaktionen.
Ordning! ordning till hvad pris som helst! blir då allmänna
ropet. Och den ordnande makten kommer, utifrån, ja ofvanifrån,
inen dock ej omedelbart från himlen. Frihetselden förtär sig
sjelf och despotismen får naturlagen på sin sida.
Historien består dock icke i ett blott kretslopp af dylika
ytterligheter. Likasom det andliga hos menniskan betingas af
det naturliga, sa betingas det naturliga i sin ordning af det
andliga. Hvad menniskoslägte! på ett visst stadium kan finna
naturligt blir, på en högre ståndpunkt, onatur; och så går det, om än
aldrig så omärkligt, dock ständigt framåt, uppåt.
Menniskans naturliga känslor och behof bero af den
ursprungliga föreställningen om hennes natur, om det värde hon har och
det mal, som blifvit henne gifvet i verlden. Af vexelverkan mellan
den ideala föreställningen och den naturliga sjelfkänsla!! i instinkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
