Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Så är protestantismen ett arf af påfvedömet; revolutionen ett
testamente af den monarkiska absolutismen. Denna historiska
qvaiiåtenskap är sjelfva det inre, osynliga bandet mellan slägtena
och tidsåldrarne. Ar man öfvertygad härom skall man inse att
mensklighetens lefnadslopp, trots alla skenbara stillestånd eller
baksteg, dock är en ohämmad ström — en framåtskridande rörelse
mot ett sista mål. Och man skall dd också inse att det icke är
blott de bildade och kunskapsrika, som hafva sinne för denna
mensklighetens utveckling, utan att också massorna i all deras
råhet och ovetenhet äro begåfvade med hvad man kunde kalla
historisk instinkt.
Väl svindlar man vid utbrottet af en historisk jordbäfning,
då samhällsgrunden plötsligt lemnar och gamla, läogesedan
jordade makter åter resa hufvudet. När det medeltidsromerska
kyrkotyranniet och den gammalromerska statsdespotismen göra
gemensam sak — när den kanoniska rätten och kanonrätteu
äro eniga i att förklara att makt är rätt, — hvad under om
man då är färdig att förtvifla 0111 både rätt och förnuft!
För att kunna hålla sig uppe under en sådan jordbäfning
och i den stora allmänna förmörkelsen kunna särskilja spökena
från väsen af kött och blod, är det nödvändigt att hålla sig
till utvecklingslagarne och försöka göra klart för sig det
historiska arfvet. Den påfliga absolutismen är dömd till döden af
historiens ande; kommer den åter, är det som en blodlös
gengångare. Den monarkiska absolutismen är dömd till döden af
historien sjelf; den kan resa sig på nytt men icke gå framåt,
den är bunden af det föregångnas bojor; den kommer tillbaka,
men blott för att skörda, icke för att så. Den demokratiskt
revolutionära absolutismen är dömd till döden, och hör redan till
de dödas rike. Det röda spöket på barrikaderna har icke blod
i ådrorna, icke luft i lungorna. Sedt i mörkret, är det en
fasa-väckande, bloddrypande skepnad, men i verkligheten är det blott
ett fantom — en vålnad.
För att bestämma himlakropparnes banor måste man taga
perturbationerna med i beräkningen, och man finner då att dessa
afvikelser, långt ifrån att väcka tvifvel om giltigheten af de
allmänna natuiiagarne, tvärtom bekräfta deras fullbordande. Så ock
med afvikelserna från samhällets naturlagar. De historiska
banorna låta sig väl icke matematiskt beräknas, men de gå dock
alla ut på de stora lagarnes fullbordan. Och den slutliga
lösningen af problemet — är den ej en gång för alla gifven genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
