Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Men detta revolutionära raseri mot kristendomen är just ett
talande bevis på hur innerligt den mäktiga tidsanden, om också
på ett sjelfviskt, negativt, demoniskt sätt, insugit kristendomens
första humana fordringar.
Revolutionens "frihet och jemnlikhet" är en förvrängning af
evangeliets; men denna förvrängning innebär ingalunda ett
historiskt steg emot kristendomens afskaffande, utan tvärtom en
oaf-vislig fordran på ett djupare förstånd, ett innerligare tillegnande
af kristendomens väsen — en fordran som gäller samhället lika
fullt som den enskilde.
Motsägelsen mellan hvad Kierkegaard kallar "evangeliets
kristendom" och "kristenhetens kristendom" kräfver en dubbel lösning —
en etisk-historisk i det menskliga samhället, och en religiös i
församling slifv et och samvetena. Kristenhetens kristendom är icke
evangeliet till salighet, men den är, trots alla förvrängningar, en
obetvinglig historisk faktor, en verldsmakt, ett element i den
gudomliga styrelsen. Den köpslår icke om de makthafvandes
bifall; den frågar icke efter individernas godtycke; den går som
ett stjernskott nödvändighetens väg; dess verkningar äro
andeliga naturverkningar. Den följer generationerna, den underlägger
sig alla tidens andar, den leder dem till och med mot deras
vilja, förelägger dem deras uppgifter och visar dem
framtids-idealerna såsom i en trollspegel. Det samhälle, som, fullt af
handlingskraft och frihetsbegär, följer sjelfbegränsuingens och måttans
väg, får af kristenhetens kristendom andlig hjelp, mångfaldig
lärdom och rik välsignelse. Der kristustanken deremot icke renar
och förädlar sinnelaget, der äggar den och förstärker
sjelfvisk-heten; der den icke får verka som en välsignelse verkar den som
en förbannelse; der den icke blir läkedom blir den gift.
Den lag, enligt hvilken gift-utvecklingen föregår låter sig
tydligt påvisas. Personlighetskänslan, då den ej helgas af Kristi
anda, blir sjelfviskhet, den andeliga friheten upplöses i materiella
friheter, den evangeliska jemnlikheten urartar till en fordran på
lika del i verldens goda, och — kommunismen är färdig. Det är
den föraktade, undertryckta och förvrängda kristustanken som
reagerar, och lik en underjordisk eld häfver samhällsgrunden.
Häruti ligger en fara. men den är af öfvergående art.
Historien iir en kejda af sammanhängande länkar. Det nya
födes och det gamla dör; men att det gamla dör betyder blott,
att det blifvit den grund hvaraf det nya skall uppstå. Det
följande har alltså det förgångna uti sig såsom ett naturligt arf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
