Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
"Solnedgången bebådade det värsta. Svarta moln
öfver-täckte himlen, stormen tilltog och sjöarna började resa sig
våldsamt. Hafvet röt och piskade öfver oss sitt skum; natten i
annalkande, intet land der vi kunde söka lä, vår lilla ark i fara att
af hvarje våg uppslukas, och, värst af allt, ingen af oss syntes
beredd för en annan verld. Läsaren kan bättre fatta än jag
beskrifva vår sinnesstämning. Jag har sett döden under ögonen
förr än nu, men allt var lekverk i jemförelse med hvad jag nu
erfor. Jag bekänner att själsångest grep mig. Andra faror hade
icke denna skepnad af fasansfull högtidlighet, och lemnade mig
icke en sådan besinningstid. Ett vildt handgemäng eller en batalj
äro ingenting; blodet är da i svallning och drifver en framåt
med värme och hänförelse; men här satt jag vanmäktig,
afvak-tande med intet eller föga hopp en annalkande död. Modet,
som hittills aldrig svikit mig, föll nu. Tungt föresväfvade mig
mitt forna lif, och med fasa och afsky såg jag tillbaka på
handlingar, hvilka jag tillförne ogillat, men för hvilkas hågkomst jag
nu darrade. Långt för detta hade jag känt ånger öfver min
irrande lefnad, men aldrig förr med sådan oro. Äfven framstod
för mig Försynens underbara skydd, som jag, kanske mer än
någon annan, under mitt äfventyrliga lefnadslopp åtnjutit. För
allt detta frambar jag brinnande tacksägelser. Jag bad Gud att
han ännu engång ville bistå mig, och jag försökte tro derpå så
godt jag kunde. Min förhoppning blef icke sviken".
Den resbeskrifning som här följer tillhör, som sagdt, det
anspråkslösa slaget. Den var icke sammanskrifven för att
offentliggöras, och dä häri ligger ett ej ringa värde, återgifvas
anteckningarne troget såsom de blifvit förda. Endast mera allmänt
kända förhållanden rörande några större städer uteslutas,
äfvensom åtskilliga rent nautiska iakttagelser. Af särskildt intresse
är berättelsen om tillkomsten af staden Numea på Nya
Caledo-nia, — nu ryktbar såsom förvisningsort för pariserkommunarderna.
Få torde veta att en svensk sjöofficer så till vida grundlagt denna
stad, att han byggt dess första hus och nedlagt första timmerstocken
till dess hamnbrygga. Så gerna först som sist ma det vara kändt,
att förevarande anteckningar äro gjorda af dåvarande löjtnanten
Johan Ankarcrona, nu kommendörkapten, under hans tjenstgöring
på franska örlogsfartyg. Efter några veckors tjenstgöring ombord
å ångfregatten le Descartes, blef han vid ankomsten till Toulon
förflyttad ombord å ångfregatten le Sanè. Ifrån och med denna
dag, den ll:te Juli 1852, börja här hans anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
