Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
hufvudet; det blef tvst som i grafven, och inom några ögonblick
rusade de allesammans till såarna, trängdes och knuffades som
grisar kring ett tråg. Matroserna hade fullt opp att göra att
gå omkring och tömma såarna. När magarna slutligen ej hade
mer att ge, domnade våra vänner hvarftals öfver hvarandra,
mera lika döda än lefvande. Jag trodde aldrig sjösjukan skulle
kunna frambringa ett sådant elände. Men så kommo vi i lä om
nordliga udden af Corsica, då äfven himlen lättnade och solen
började skina. Fregatten gick genast stadigare. I och med
detsamma öppnade först en soldat ögonen och lyfte varligt på
hufvudet, så en annan och så en tredje, då plötsligt, liksom genom
ett trollslag, alla 1,100 stodo på benen, dansade, skrattade och
pratade. Nästa ögonblick voro mer än hundrade näfvar i
byxfickorna samt lika många kortlekar framme, och utan hänsyn till
sjösjukans qvarlefvor på däcket satte de sig ned, 6 à 7 i gruppen,
och började spela kort. Nu blef det en scen omöjlig att beskrifva.
Under det kortlapparna flögo upp och ned, förnöjde sig somliga
med ett stormande skrål och gapskratt, andra sprungo opp, satte
händerna i sidan, griruacerade, svuro, knäppte med fingrarna,
gjorde lång näsa åt motståndarna m. m. 1 alla grupperna speltes
samma spel, som bestod deri att tvänne voro turvis förbjudna att
tala. De öfriga kamraterna gjorde alla möjliga upptåg för att
narra dem dertill. De ömsom skämtade och ömsom öfveröste
dem med de gröfsta skällsord, gjorde dem frågor, spelade orätt,
förlöjligade och retade dem på tusende sätt, så att de slutligen
af ilska sprutade eld och lågor. Spelet gällde aldrig penningar,
utan vinsten bestod deri, att om de tvänne, som under ett visst
antal spel skulle tiga, hade kunnat hålla detta för franska
soldaten svåra prof, så fingo de ined fem kort sammanlagda slå
livar ocli en af motspelarne på näsan så hårdt de orkade. Hade
deremot dessa tvänne låtit narra sig att tala, fingo de af
kamraterna uppbära samma straff. Bestraffningen likasom spelet skedde
med skoj och svordomar. Dessa tokerier varade dock icke länge.
Efter ett par timmar voro vi så långt från det korsikanska landet
att fregatten åter började rulla, sorlet upphörde, det blef ånyo
tyst som i grafven, korten stoppades i fickan och såarna måste
återigen frambäras. Härmed fortfor det ända tills vi hunnit fram
till Civita Vecchia, men samma ögonblick ankaret, gick i botten
voro våra 1,100 åter på benen, skrattade och pratade, och utan
tecken till livad de lidit marscherade de hurtigt i land samt, en
timme derefter, direkte till Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
