Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
d. v. s. en vän som i lif och död försvarade mig, och hämnades
min död. Att de härmed menade allvar, derom är jag fullt
öfvertygad. I striden lära de vara modiga som lejon och
framrusa med hejdlöst dödsförakt. Klubba och lans äro deras vapen,
hvilka de föra med lika mycken skicklighet som styrka.
Ingen karl hade mer än en hustru, månggifte brukades icke;
men för öfrigt voro de allt annat än dygdemönster. När de af
sjukdom eller ålder kände dödens annalkande lade de sig i sin
hydda, och bredvid dem ställdes likkistan — en urhålkad stock.
Den döde lägges i denna kista, som derefter ställes på fyra pålar
under ett af deras begrafningsträd, vanligen ett banyanträd. Här
samlas hans vänner, klaga och tjuta och sarga sin kropp med
hvassa snäckskal. Fransmännen påstodo, att när de först kommo
till ön hörde det till denna ceremoni, att de sörjande alltemellanåt
plockade mask ur liket och uppåto den; hvilket dock numera ej
var dem tillåtet. Icke såg jag något dylikt. Äfven
krigsfångarnas uppätande hade fransmännen strängeligen förbjudit; men
fransmännens auktoritet sträckte sig ej utanför Taioalioe-dalen.
Tjufnad var för detta folk en okänd last. Deras religion
kom jag aldrig underfund med; blott att de väntade sig mycken
glädje i ett tillkommande lif. De trodde på gengångare och voro
mycket mörkrädda. Det var omöjligt förmå dem sedan natten
inträdt att gå nära ett begrafningsträd. Deras prester voro
deras läkare och tatuerare; med dessa mystiska personer kunde
jag aldrig komma till någon reda. Så mycket såg jag dock, att
hvar och en af dem var en humbug af första ordningen.
Verksamma och nitiska i sitt mångsidiga kall hade de vetat förskaffa
sig stort inflytande.
Så var dock icke förhållandet med stammens konung, Hans
Maj:t Moana. Genom arfsrätt deras lagliga herre, förstod han
ej att med framstående egenskaper uppehålla den höga
värdigheten. Af franska regeringen hade han årligen 5,000 francs,
hvilken summa han nästan uteslutande använde till vin och whisky,
som också syntes på honom. Vanligen gick han lika naken som
de öfriga infödingarna, men då han var bjuden till fransoserna
klädde han sig i en rikt guldbroderad frack och trekantig hatt,
men inga underkläder. Detta majestät var så komplett tatuerad,
att man icke kunde se annat än blått skinn från hufvud till fot.
Hans gemål var en vacker qvinna, som förde sig med förunderligt
god smak och värdighet. Äfven hon iklädde sig någon gång,
men blott undantagsvis, en enstaka hvit sidenklädning, samt der-
Tidskrift för hemmet. 14:de årg. 6:te häftet. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
