Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
till ett guldarmband. Krona och spira äro ännu, i detta land,
okända attributer.
Två à tre familjer bebodde ett gemensamt hus eller hydda.
Dessa hyddor voro spridda öfver bela dalen och högt upp på
bergterrasserna. De byggdes af pålar, fästade på en stenfot.
Hyddans längd var cirka 16 fot. Den ena långsidan, som gick
ända opp till takåsen, var 14 à 15 fot hög. Från densamma
sluttade taket ned till den andra långsidan, som hade endast 3
fots höjd. På denna sida var den låga dörren genom hvilken man
måste krypa på händer och fötter. Längs utmed den höga väggen
låg en stock, afsedd till hufvudgärd, och 7 fot derifrån en annan.
Emellan dessa var golfvet täckt med bastmattor, som utgjorde
familjernas nattläger. På den öfliga delen af golfvet lågo
uppstaplade matvaror, träkärl m. m. Öfverallt var rent och snyggt.
Hushållssyslorna förrättades uteslutande af hyddans tjenarinnor.
Dessa liade båda fötterna, men endast venstra handen tatuerade.
När de tillagade "popoi", som var den hvardagliga födan och
bestod af jäst brödfrukt sammanknådadt med kokosnötens mjölk,
fingo de endast begagna den tatuerade handen. Måltiden
försiggick sålunda, att sällskapet satte sig ikring ett med "popoi"
fyldt tråg, aflångt nära nog som en ho, hvarefter hvar och en
med sin högra hand, formad till sked, förde maten från träget
till munnen. Så fortgick det tills träget blef tomt, utan annat
afbrott än att fingrarna emellanåt slickades. Efter måltidens slut
tvättades handen länge och väl, men endast med tungan.
Både qvinnor och män kunde röra sig i vattnet mer likt
uttrar än menniskor. Hur höga oceanvågorna än rullade mot
stranden fruktade de aldrig att bekämpa dem. Dä vågen, som
alltid reser sig våldsammare på det grundare vattnet vid land,
kom nära stranden, kastade de sig från en klippa hufvudstupa
ned emot densamma, döko med otrolig styrka tvärtigenom den,
simmade sedan emot nästa våg och döko likaså igenom denna,
och så genom tredje och fjerde vågen, hvarefter de vanligen voro
ute på lugnare vatten. För dem var det en lätt sak att från
15 famnars djup upphemta snäckor, sjöväxter m. m. Långt ifrån
att vara rädda för hajen, hörde det till deras idrotter att
simmande anfalla honom. Detta tillgick sålunda att de rodde ut för
att uppsöka honom; så snart de kommo honom nära, hoppade
en man öfverbord och med en snara i venstra handen och ett
stycke rått fläsk i den högra, simmade han emot odjuret. Igenom
den vidöppnade snaran framräckte han fläskstycket; men i det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
