- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
353

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

353

denna upptäckt. Glädjen blef stor; besättningen gaf ett
stormande hurrarop, många föllo på knä, tackande Gud.

Genast gjordes klart att sätta båtarna i sjön, hvilket under
korvettens starka krängning och våldsamma stötar icke var ett
lätt arbete. Matroserna redde sig dock raskt och väl, och
fast-gjorde taljor och tackel på de svigtande masterna. Båtarna
lyftades ut och förtöjdes under bogsprötet, för att ej krossas om
masterna skulle falla öfverbord. Korvetten var nu afbruten
midskepps, och hela förskeppet stod under vatten, så att vi måste
hålla oss akterut på halfdäck. Stormasten hade ätit sig ut genom
bottentimren, och fasthölls blott af lovarts vant.

Klockan sex började det ändtligen dagas, hvarvid allas blickar
riktades åt det håll der vi hade sett eldskenet. Ännu ett par
minuter, och solen glänste öfver horisonten, då äfven hvarje
ansigte strålade af glädje, ty på ej fullt en half svensk mils afstånd
syntes nu land tydligt och klart. Vi igenkände genast Vlle des
Pins. Vi hade strandat på det stora korallref som omger denna ö.
Nära oss var en af de djupa rännor, hvilka genomskära
korall-refven. För att ej korvetten af de våldsamma vågorna skulle
ryckas ut i denna ränna, der hon genast hade sjunkit, fällde vi
båda bogankarna. Så låg nu vår vackra, kära korvett ohjelpligt
sönderslagen. Stark ström och oriktigt utlagda sjökort
förorsakade skeppsbrottet.

Emedlertid voro vi frälsta. Men huru uppehålla lifvet på
260 man i ett vildt, ouppodladt land, der inbyggarna voro
men-niskoätare? Af proviantförrådet hade vi ej bergat mer än tvänne
säckar bröd, men icke en droppe färskt vatten; ty på mindre än
en halftimma efter grundstötningen var skeppsrummet fyldt af
oceanen. Derjemte var halfva besättningen nästan naken.
Lyckligtvis hade vi hunnit få upp på däck gevär, sablar och pistoler,
§amt 2,000 skarpa patroner, hvarmed vi hade nog för att hålla
vildarna på vederbörligt afstånd.

Klockan sju på morgonen afsändes, under befäl af sekonden
och tvänne officerare, trenne båtar. Med dessa landsattes våra
sjuka, skeppsgossarna, samt en stor del af besättningen, inalles
160 man. Chefen och vi öfriga qvarstannade ombord, för att
berga hvad som bergås kunde. Korvetten var dock nu så fylld
af vatten, att det på trossbottnen stod oss upp till axlarna. Vår
skörd blef följaktligen ganska liten. Aldrig hade jag varit så
fattig som nu. Jag egde blott den röck jag stod i, och den var
sönderrifven, med hål på båda armbågarna; för öfrigt ett par

Tidskrift för hemmet. U:de årg. S:te häftet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free