Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
däck. Som jag fann kommandopallen tom, sprang jag upp på
den och kommenderade att kasta loss halsar och skot och låta
märsseglen löpa: — ögonblicket förr än jag kom på däck hade
vakthafvande officern och hela vaktstyrkan, af en förfärlig våg,
som rusade öfver korvetten, blifvit spolade i lä, der de alla lågo
och plaskade i vattnet. Med ansträngning kraflade de sig opp,
men korvetten låg så skarpt lutad åt sidan, att ingen kunde stå
på benen, ännu mindre arbeta med seglens bergande. Vågorna
fortforo att kasta sig öfver korvetten, som vred sig och brakade
i alla fogningar, så att vi trodde hon hvarje ögonblick skulle falla
i stycken. Lyckligtvis var hon alldeles ny, eljest hade hon icke
kunnat hålla ihop så länge som hon gjorde. Chefen, som fruktade
att hon skulle kantra, då vi alla hade varit förlorade, ville, för
att hindra denna olycka, kapa masterna; men vi föreställde honom
hur det å andra sidan vore nödvändigt behålla masterna för att
kunna sätta ut båtarna. Jag var hela tiden fullkomligt
kallblodig, och tänkte endast på hvad som var att göra för att
frälsa oss. En högst obehaglig känsla erfor jag dock när farau
var som störst. Jag hade ej mycken tid att tänka på hemmet,
men allt som oftast insmög sig denna så naturliga tanke, och
gaf mig nya krafter att bekämpa faran.
Som jag ej hade kläder på mig, sprang jag ned i korvetten
och trefvade mig i mörkret fram till min hytt. Vattnet hade
redan stigit högt öfver trossbotten, så att jag fick vada opp till
knäna. Inkommen i hytten påklädde jag mig i hast, tog min
sabel, bössa och klocka, äfvensom krut och hagel. Men i ocli
med detsamma gjorde korvetten ånyo en våldsam rörelse, då en
stor skänk lossrycktes och ramlade ned tvärt för ingången till
min hytt. Jag sparkade loss ett par bräder på den och kröp ut
genom hålet, skyndande åter upp på däck, med byxor och skodon
sönderskurna af glas- och porslinsbitar.
Ingen af oss visste på hvilket ref vi strandat, men vi togo
för afgjordt att det låg långt ute i oceanen. Icke heller kunde vi
i det kolsvarta mörkret se annat än bränningarnas hvita skum.
Då jag återkom på däck fick jag chefens order att gå ned på
batteriet och kasta lä-sidans kanoner öfverbord, dels för att lätta
korvetten, dels för att försöka om hon derigenom skulle något
resa sig. Under det jag härmed var sysselsatt blef jag genom
en kanonport varse ett starkt eldsken tvärs ut i lä. Vi voro
således nära land. Jag sprang genast på däck och anmälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
