Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allt förskönas i ett nu. —
Mitt solsken, barnet mitt, är du.
Mitt lynne har ej mulen plätt
som icke ljusnar när du ler;
din kärlek "gör det tunga lätt,
det lätta du din ljufhet ger";
hvadhelst du rör vid minsta grand,
blir vänligt som din egen hand.
Du sitter "guldstol" på min arm;
jag hör ditt lilla hjerta slå,
och om jag vore än så arm,
så kände jag mig rik ändå.
Du ger mig mer än rikedom:
du gör mig glad och god och from.
Din oskuld är min föresyn;
mitt samvetes, det är din röst;
du är min hjelp och min försyn;
du hjertat är uti mitt bröst,
och — tege det och stode still,
så vore jag ej längre till.
Hvem är jag — så jag ofta tänkt —
att Parcen spann så ljuf min tråd?
Alltfrån den stund du blef mig skänkt,
jag börjat nästan tro på nåd.
Ett vet jag: att jag ej är värd
den lycka som mig blef beskärd.
Mitt barn! — O! hvilken sällhet i
medvetandet att du är mitt.
Förlora dig! .... jag skulle bli
tigrinnan lik, beröfvad sitt.
Du småler —• ja du må väl le;
du vet, som jag, det kan ej ske.
I himlen komma barnen in;
du gjort mig till ett barn som du.
Din himmel är tillika min;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
