Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi skiljas icke åt, vi tu,
två blad af samma eternell,
lik dig, min älskling, hvit och snäll.
Likmycket, fjärran eller när
— du vet nog hvad det kommer af -
du är beständigt der jag är;
ja, låge mellan oss ett haf
och stode vi på hvar sin strand,
jag hölle likafullt din hand.
Ej nånsin du mig lemna skall.
I luft och vatten, skog och berg,
i gräsets grönska, snöns kristall,
i doft och välljud, ljus och färg,
i allt, allstädes är det du
som strålar mot mig — just som nu.
Som nu, när dina annar små,
förtröstansfullt du — God bless thee!
tillmötes sträcker mig, och då
(hur skulle jag väl låta bli!)
jag tar dig kärleksbarn i famn
och ger dig tusen ljufva namn.
Jag smeker ömt ditt lena hår;
och om, tillika med min kyss,
der fölle, lätt som mjukt, en tår
i dina lockar, liksom nyss —
hvad mer än om jag fäst deri
en ros med litet dagg uti.
Du käraste af allting kärt!
som en välsignelse du kom.
Hur mycket du mig skänkt och lärt!
(Det borde varit just tvärtom)
Så liten än du är mot mig,
du likväl lyft mig opp till dig.
Du är — det låter kanske grannt
och döms af verlden såsom flärd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
