Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
men du, du vet det vara sannt —
du är mig mera än en verld.
Du är mitt barn! — det säger allt,
och likväl vore det för kallt.
Förutan sol smalt icke snön,
ej ljungen blommade på mon.
Du är min sol. Du är min bön,
min kärlek och min religion,
mitt yppersta, mitt främsta bud
frän kärlekens och barnens gud.
Mitt barn! I glädje som i nöd,
och bruste alla andra band,
vårt håller fast i lif och död.
Jag släpper ej din lilla hand,
och vet att till det fjärran blå
din vinge bär oss båda två.
Olof Stig.
49. Några utkast till den svenska qvinnans historia.
VII.
(Återblick från början af 1600-talet till medlet af 1700-talet.)
Sedan vi i det föregående tagit en öfversigt af qvinnans
ställning i hemmet och inför lagen under ofvannämnda tid, vilja
vi här uppsöka hennes bild i allmänna tänkesättet, sådant detta
afspeglar sig i litteraturen. Dock måste vi härvid inskränka oss
endast till poesiens område, i det vi hos de förnämsta af den
tidens skalder uppspåra dragen af det rådande qvinnoidealet.
Börja vi med Stjernhjelm finna vi detta ideal i hans berömda
dikt, Herkules, framträda under dygdegudinnans stränga drag,
"vigtig i låter, full med allvar, och ärlig af uppsyn,
Brun under ögon och bränd af solskin, mager af hulle".
Med en stoisk kraft, som utesluter alla ömmare känslor,
framställer han det förädlande qviunoinflytandet såsom manande till
vishet samt varnande för lifvets onda makter — kärlek och
skönhet deri inberäknade. Att dessa senare i sjelfva verket äro goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
