Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Vid ett annat tillfälle uppställer hon för den nygifta frun en
så kallad "hustruregla". Aflemnad af modern, "under hvars vingar
hon hittills haft sitt försvar", skall den unga frun nu i många
saker taga råd endast af sig sjelf. Äktenskapet är ej en dans
på rosor:
"Hur mången klagar sig och finner sig bedragen,
Som trott hans giftermål skull’ likna första dagen
I allehanda fröjd. Men had’ han varit klok,
Då had’ han utan krus strax tagit vid sitt ok.
Ett gifte, huru ljuft, hur lyckligt det begynnes
Ar ej så sött och lätt, som det från vidden (fjerran?) synes,
Hur älskad mannen blir, hur kär han hustrun har,
Det röns och skönjs ändå att hvar sin börda drar."
Men nej, tillägger skaldinnan, så få de icke dela. Hvar
motgångs tagg ger tvänne styng, hvar trött, hvar sorgsen stund
förökes till två; men hustruns lott blir ändå den drygaste. Ty,
då mannen först skapades gafs qvinnan honom af Gud till lust
och ro, men efter fallet skulle hon dela hans börda och besvär.
Derför synes hustrun vara honom gifven mera för olyckans än
medgångens tid.
För öfrigt delar fru Brenner den vanliga uppfattningen af
den äktenskapliga maktfördelningen, anför Pauli ord att "mannen
skall vara qvinnans hufvud" och tillägger i naiv beundran:
"Hvad kan mera lätt och nätt tillsammanfogadt heta!"
I ännu ett annat bröllopsqväde meddelar hon, efter den
Holländske folkskalden Catz, skildringen af "En rättsinnig
husbonde", ett i sitt slag och för sin tid ganska präktigt stycke, och
derjemte betecknande för hennes uppfattning af förhållandet mellan
man och hustru, hvarför vi anföra några delar deraf.
"Hustru-reglan" säger hon har tillvunnit sig ros och rop, men månne
manfolket kan sin husbondsregla? Hon tviflar derpå och ger
derför följande besked om huru den skall vara beskaffad, som
förtjenar kallas en äkta man:
"En man, som håller Herran kär
Och tjenar Gud ehvar han är.
En man, som mera tycker om
Att vara än att synas from.
En man, som tryggt och tåligt går,
Ej vilse far, ej stilla står.
En man, som platt ur hågen slår
De saker som han ej förstår —
En man, som trygg och stadig är
Men aldrig bland de sina tvär,
Tidskrift för Hemmet. 15:de årg. l:sta häftet. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
