Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppas hon skall tillkomma hennes vitterleksförsök eftersom,
henne veterligt, i Sverige ingen qvinsperson framkommit med
några egna skaldefoster — en liknelse, som hon vidare utvecklar
på ett sätt soin alltför tydligt påminner om "hedersgumman" med
de femton barnen.
I företalet till läsaren önskar hon att hennes verk kunde
tala för sig sjelfve, men då af de oräkneliga auctores som under
seklernas lopp skrifvit vers, så få fått berömma sig af något
"jaqväde" från allmänheten, så finner hon det rådligast att bedja
läsaren ej för strängt sakfälla en qvinsperson, som funnit sig
hugfält göra vers. Hon erkänner ödmjukt, om också ej utan en
anstrykning af godmodig satir, att hon saknar många af de
företräden, så i lärdom som i rekommendationer, som tillhöra en
"rättskaffens och fullkomlig poet". Hon har ock ingalunda
eftersträfvat någon plats i skaldernas främste rangordning, men vill
ej heller räknas i rad med de sämste. Den enda ära hon vill
tillräkna sig är den att hafva skrifvit på det språk "hon är född
uti" och sålunda hafva böjt modersmålet mera till skaldebruk.
Hon hoppas att andra skola lockas att beflita sig om "svarsgoda
svenska rimm", då de se och höra "att ett qvinfolk skrifvit på
vers och icke skrifvit illa".
En stor del af fru Brenners dikter utgöras af bröllops- och
sorge-qväden, hvarvid hon ofta, för att finna någon
omvexling, behandlar frågor af mera allmän karakter, slutande med en
mer eller mindre hårddragen tillämpning på dagens högtidlighet.
An låter hon t. ex. "det sämre könet" hålla ett afskedstal till en
afliden medsyster, än åter skildrar hon "de bedröfvade sinnens
klagan och förnuftets påminnelser deremot", allt "föreställt i
person af den salige Herrens fru Moder". Vid bröllopsfesterna
deremot filosoferar hon gerna öfver det äkta ståndets pröfningar och
ger goda råd i mängd. Så beskrifver hon en gång i ett
bröllops-qväde "anständige jungfrurs friareval", börjande med nedanstående
kostliga förklaring:
"Man säger allmänt, och hvem vet
Om ej så vara kan,
Att ej med qvinnan är besked
Om icke hon får man.
Jag tror så med, dock finne vi
Af lång förfarenhet
Att de som illa gifte bli
Det hellre ogjordt sett."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
