Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
"Svara mig, Elna", sade jag litet otålig öfver hennes
tystnad, "har ni förstört eller liar ni för egen räkning användt, hvad
som ej var ert?"
Hon försökte svara, men de darrande läpparna nekade henne
sin tjenst, dock sade mig hennes förtviflade blick bättre än ord,
att min fråga kommit sanningen nära.
"Var ej rädd att tala om för mig huru det är, stackars
qvinna — jag skall ej döma er hårdt."
Nu rullade en tår långsamt ned för hennes kiud och hon
svarade sakta:
"Garnhärfvan — är — pantsatt."
"Nå, säg mig huru ni kunnat göra så? Brast er bröd eller
brann ingen eld på spiseln?"
"Bröd ■— eld", svarade hon och stirrade framför sig med en j
slö blick, "bröd har jag ej sett på tre dagar — eld jag vet. icke
när; men hvarken för bröd eller eld skulle jag ha tagit, hvad
som ej var mitt.’’
"Men förklara mig då, huru detta tillgått — och denna
ytterliga nöd, som här möter mina ögon — hvaraf kommer den?
Er man arbetar väl för er och barnen."
Hon såg upp på mig, och hennes blick fick ett obeskrifligt
hårdt uttryck. "Min man", svarade hon häftigt, "min man, som
just fört nöden inom vår dörr! Nej, fru, — han arbetar endast
med bränvinsflaskan. Se er omkring", fortfor hon bittert och
orden gingo nu brådskande öfver hennes läppar, "se huru bart,
huru tomt det är här inne! Och jag sjelf och barnen! Vi äro
snart röfvade in på bara kroppen — allt har han tagit för att
släcka sin törst; hvarenda styfver jag kunnat förtjena och till
sist äfven möjligheten till förtjenst. Ja, fru, garnhärfvan tog han
och satte in der borta på krogen — detta helvete, der de mot
en sup byta sig till tiggarens bröd för att dermed göda sina svin,
och der så mången hustrus, så många barns välfärd dränkas i
den afgrundens eldflod, som heter bränvin."
Hennes ögon flammade under det hon med det slags
vältalighet, som ej skräder ord, utgöt sitt hjertas bittra fullhet. Hon
fortfor:
"Nu har jag också fått hem den äldsta flickan, Malin. Hon
har annars varit hos mormor, men mormor dog för ett par
veckor sedan, och nu sedan hon kommit hit till svält och köld -—
ty hos mormor hade hon bröd och i stugan fans golf — har hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
