Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
supa, har det beständigt gått utför. Både helsan, hoppet och
kärleken har han tagit ifrån mig, och nu — nu hatar och
förbannar jag —"
"Tyst, tyst, arma qvinna! Och likväl — detta späda barn
vid ert bröst —!"
Hon såg upp på mig med en vild blick och en rysning
skakade hennes kropp.
"Ja, det är det värsta — rågan på allt — det är synd — det
är skam — det är allt elände på jorden. Jag föder dem med
vånda, men hvad är väl det mot pinan jag känner i min arma
själ vid tanken på det lif, till hvilket de födas! Vill ni öfva
barmhertighet mot mig fru, så hjelp mig att bli skiljd från honom,
som snart bringar mig och barnen till att dö af svält. Jag vill
och kan arbeta, och ensam med dem skall jag sträfva så långt
förmågan räcker och fri från allt det onda, som nu ofta gror i
mina tankar — må Gud förlåta mig!"
Hon såg pä mig med ett så förtvifladt och bönfalllande
uttryck, att jag inom mig fast beslöt att göra allt hvad jag kunde
för att lossa de ovärdiga band, som ännu bundo henne vid denna
make, som, med stöd af dessa barbariska lagar, hvilka ge
mannen rätt äfven till hustruns arbetsförtjenst, snart skulle störta
henne i lika djupt moraliskt som yttre elände. Du vill ju hjelpa
mig, Fredrik, och tala med vår van, häradshöfding K.?"
Hennes man böjde hufvudet till svar, och hon fortsatte sin
berättelse.
"Men är ni då sjelf fri från all skuld, Elna? Har ni med
tålamod och mildhet försökt väcka hans bättre känslor?" sporde
jag till svar på hennes utbrott, ty jag har ju sett sa mången
hustru som sjelf haft stor andel i det onda, hvaröfver hon klagat.
"Jag har gjort mitt bästa, fru, och tror ni ej mina ord, sà
fråga värdinnan här på stället, hon har sett och vet hvad jag
utstått, och utan henne skulle jag förgåtts."
Barnet hade somnat vid hennes bröst, och hon reste sig upp
och lade det pa den torftiga bädden. När jag såg hennes tärda
kropp, den de söndriga kläderna knappast skylde, lutad öfver det
sofvande barnet, förstod jag, att namnlösa lidanden och
umbäranden, våld och oförrätter gjort henne till denna skugga af menniska,
till denna sorgliga motsats af hvad hon sade sig en gång hafva
varit: en fager, älskande och förhoppningsfull ung qvinna.
I detsamma öppnades dörren och en liten sex års gammal
gosse kom in. Han var blek, förfrusen och skälfvande, och påsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
