Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
i hans hand gaf tillkänna, att han varit ute för att tigga några
af de smulor, som falla från rikemannens bord.
Modren rodnade och svarade brådskande. "Jag vet, fru, att
barnen ej få tigga, men i min nöd har jag ingen annan råd —
och vår Herre känner, att det är min sista tillflykt."
Hon tog påsen ur gossens hand och tömde några bitar at
dess innehåll i den gratande lilla Malins knä, som vid åsynen
deraf torkade sina ögon och med den lätta öfvergång från sorg
till glädje, som är en af barndomens lyckliga förmåner, glad
utbrast: "Sill — ack!" och ifrigt började bita i de läckerheter,
som fallit henne till del.
Jag tog upp min börs. "Se här", sade jag, "här är en
riksdaler; ga bort och lös ut garnhärfvan, jag stannar hos
barnen så länge."
"Jag kan ej gå ut i dessa trasor. Den sista kjorteln jag
egde, och själen jag fick efter min mor, tog han sist han var
hemma", svarade hon kärft.
"Så går jag sjelf då, om ni ger mig anvisning på stället",
sade jag.
"Nej, i en sådan syndens och förderfvets håla skall ni ej gå,
fru, det passar ej för er. Nej — då lånar jag hellre af mor
Landqvist, värdinnan, kjortel ocli sjal och hemtar garnhärfvan
om några ögonblick."
Hon skyndade ut och strax derefter inträdde en äldre, snyggt
klädd qvinna.
På mina frågor gaf hon svar, som fullkomligt bekräftade,
att den olyckliga hustrun talat sannt.
"Ja, frun kan bäst döma, hurudan han är, mannen, då jag
omtalar för er ännu ett drag", sade hon. "Jag hade i julas
kokat en gryta gröt, ty huru fattigt jag än må ha det, så har
jag äudå alltid sträfvat med att fira helgen på anständigt vis.
Af gröten gaf jag ett litet fat åt Elna och barnen och mjölk i
en mugg. "Jag sätter det här, Elna, på det ni må få ha det i
fred", sade jag och stälde fatet och musgen upp på en hylla här
utanför i köket. Olyckligtvis råkade han, som ej varit hemma
på flera dagar, att just då komma i dörren till gården och hade
troligtvis hört mina ord, ty då jag senare kom ut i köket, voro
fatet och muggen tomma. Han hade tagit allt, hvart endaste
grand, tagit det från henne och barnen — det är dagsens
sanning. Kan inte hjertat vända sig i bröstet på en, när man ser
och hör en sådan illgerning? Ja, fru, han tog maten ur munnen
på sina egna barn, och ban gjorde det sjelfvaste julafton!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
