Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Nu först märkte jag, att ullgarnshärfvan i all sin
ursprungliga gråhet hängde utanpå piraten vid min arm, och troligen
förlänade den äfven åt mig sjelf en tarflig anstrykning, som bjert
stack af mot den der eleganta bakgrunden och gaf lienne ett
första intryck motsatt det jag sjelf erfarit.
"Hon tager mig visst för en strumpstickningsmaskin att döma
af den förnäma minen", tänkte jag och reste på hufvudet, och
med ens var jag på det klara äfven med inledningen.
"Min fru", sade jag enkelt och tog ett steg framåt, "förlåt
att jag, fastän fullkomligt obekant, vågar bedja om en liten stund
af er dyrbara tid. Jag är fru II., men det är endast i egenskap
af ombud för nöden jag kommer till er, jag gör det trygg i tron,
att ni, liksom jag, sjelf en lycklig qvinna, vänligt skall lyssna
till mina ord, och jag är viss, att ert kärleksrika hjerta skall
förstå förespråkerskan och villfara hennes bön."
Hon räckte mig handen med ett artigt leende, i det hon
bjöd mig stiga fram och taga plats; den förnäma stelheten hade
lemnat rum för en intagande ledighet i åtbörder och sätt.
Isen var nu bruten och jag berättade utan omsvep den
olyckliga qvinnans sorgliga historia. Ilon lyssnade med stigande
intresse, gjorde några frågor och utbrast slutligen upprörd:
"Stackars qvinna! Stackars Elna! jag mins henne så väl.
Hon var alltid glad och sorglös, när hon tjenade i mitt hem, och
hon kallades den vackra Elna då. Och nu så djupt nedtryckt i
eländets dy! Ack ja, visst vill och skall jag hjelpa!’’
Hon steg upp och stod liksom tvekande en stund, men sade
derpå endast: "Ursäkta mig, fru H." och lemnade rummet följd
af de små flickorna, som skrattande fattade tag i hennes rikt
garnerade kjol och lekfullt buro upp det långa släpet, när hon
försvann genom en dörr på venstra sidan af salongen.
Mina ögon foro drömmande öfver föremålen i det vackra
rummet, men tankarna voro ej med, och jag såg derför ej annat
än mina egna betraktelser öfver lifvets olika lotter och
kontrasterna, de skarpt utpräglade, som väcka så många otåliga frågor
i vår själ. — Den fina vattenstrålen plaskade entonigt mot
snäckans botten, i det den stänkte perlor öfver Gallornas breda blad,
och med den blandade sig ett svagt sorl af talande röster från
rummet näst intill. Så förflöto några minuter.
Plötsligt tycktes det som om rösterna kommit mig helt nära,
och jag såg att dörren, genom hvilken fru S. gått ut, sakta gled
upp och lemnade en liten öppen springa. Väl kunde mina blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
