Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
fjellet och solar sitt breda bröst, medan hafvet slumrar i l.jus
vid hans fot. — Men stämningen skiftar. Friden blir strid.
Molnen hopa sig i tunga svarta massor; böljorna rulla fram som
berg, tunga och blygrå, som bure de hela hafsdjupets dy på sina
bugtiga ryggar, och Staalet, kämpen med det krökta knäet, afkastar
makligheten och står der mörk och dödshotande, lutande sig fram
till kamp mot den väldiga fienden och spännande knäet likasom
till ridt för hvar och en af de oerhörda böljor, som vältra sig
in öfver det. — Och fartyget som nyss så tryggt klöf den blanka
solslätten, också det kämpar, ehuru hafvet ej deltager i kampen
utan blott kastar det från vag till våg likt något, som ligger i
vägen, som måste bort, afsides, eller under i den eviga stillheten.
— —–Men se! der höjer sig något — ett landmärke midt
i bränningarne. Det är Landego ’’det goda landet." .... När i
tiden fick detta skär midt i hafvet sitt vackra namn? "Det vet
ingen, men alla veta att det fick det i farans stund då frälsningen
kom och den skräckbundna själen åter fick förlossning och lif i
tack och lof till sin gud."
Det är frestande att fortsätta dessa utdrag, men ofvanstående
må vara nog för att visa skiljaktigheten i naturuppfattning hos
våra båda författarinnor, helst som vi ännu hafva många
intressanta jemförelsepunkter att framhålla. Vi hafva hittills sett dem
mest i allvarliga ögonblick; låtom oss nu se huru de uppfatta och
skildra ett glädtigt hvardagslif.
Hvad Sorella beträffar är detta lätt nog; man möter på hvarje
blad af hennes bok spåren af ett glädtigt, i hvardagslifvet
liemma-stadt sinne. Mest betecknande för denna sida af hennes
skaplynne är den sista af hennes berättelser, en lifslefvande, frisk och
qvick skildring af hennes "vänner i andra våningen."
Historien börjar med beskrifningen på en ung student, som
just genomgått "den första förfärliga perioden i den nyblifne unge
vetenskapsmannens lif—sjelfförgudningens." Den hade gått
lindrigare af än vanligt för den unge Otto och när han åter började helsa
på sin tante förstod hon, att han redan var på bättrings vägen;
ty föraktet för gamla fruntimmer är en bland de farligaste
symfonier i den sjukdomen. Otto hade bland många förtjenster dock
åtskilliga svagheter, bland annat den att vara ytterst konservativ
i allt, som rörde qvinnan, hennes uppfostran, sainhällställning och
uppgift, och den gamla tanten hade haft mången strid med honom
härom. Då sammanträffade de båda en jul i prestgården hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
