Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
"Ni måste tillåta mig förklara", svarade jag demonstrerande
med strumpstickorna, "att inbillningen är värre än pesten och
att det stadiet af sjukdomen, i hvilket ni befinner er, högligen
misskläder det starkare könet och spelar er många fula spratt.
Ar verkligen latin och filosofi mera tidsödande än romanläsning
och broderi? Ar verkligen — märk, jag säger verkligen —
dis-sektionsknifven mindre prydande än köksknifven? När en qvinna
brukar den ena för att skaffa sig vetande och kunskaper till
lidande likars hjelp, är hon då verkligen mindre qvinlig eller ädel,
än när hon skickligt svänger den andra vid de dissektioner af
mångahanda slag, som köksvetenskapen fordrar till fromma för
mannens gom? Eller vanprydes verkligen hennes "fina fingrar"
mera af bläckfläcken de möjligen få, när hon tecknar sitt namn
för valurnan, än om hon förvärfvar den, när hon skrifver
pjoll-riga utgjutelser till sin utvalde? Vet. ni, den ena biter ej värre
i än den andra — och för båda fins det bot i — tvättskalen."
Också jag reste mig upp. "Matt!" ropade i detsamma Klara
skrattande, som sprang upp från bordet, och i det hon lade sin
arm i min sade hon:
"Men hvar skall magister B. och de med honom liktänkande
få bot för det, som är värre än pesten, tant?"
"Magistern fruktar jag är obotlig."
"Ja, helt visst, min nådiga", skyndade han att försäkra.
"Då bör han söka sig in i ett hem för obotligt sjuke",
skämtade Klara.
"För Otto deremot", inföll jag och vände 111ig mot bordet,
der han stod tyst men blossande röd och lade in schackpjeserna,
"kan man hoppas allt af — operationsknifven i en qvinnas hand."
Klara log gladt och sade, i det hon lade handen på
dörrlåset: "Det vore ju nästan att, som ordspråket säger, taga boten
hos soten. Ett slags homöopatisk kur, eller huru, magister B.?
Similia similibus curantur heter det pä missklädelig latin."
Hon skrattade, neg skälmskt för magistern och var i ett nu
utom dörren. Magister docens såg efter henne med en sur
grimas och återtog sin tidning.
Äfven jag lemnade rummet och gick in till mig i
gästkam-. maren innanför stora salen. Jag började reda ut en trasslig
t garnhärfva. Den syselsättningen har en förunderligt redande och
! jemnande inverkan äfven på tankarna och tålamodet, och jag
tager ofta min tillflykt till den, när ett eller annat stör deras
jemvigt. Inte för det att samtalet med magistern vidare grave-
Tidslcrift för Hemmet. 15:de årg. 2:dra häftet. &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
