Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
råde mig, men hvar helst nian stöter på fördomar, så verka del
nedslående.
"Någon eniancipationsvurm är jag ej", tänkte jag och nystade, ]
"men jag vill ha utvecklingsfriket och plats för qvinnans anlag
så väl som för mannens. Naturen anvisar qvinnan hennes sfer,
heter det, ja, det tror jag med, men derför tror jag också, att
naturen har del i de anlag, som stundom så oemotståndligt vända j
hennes längtan och håg mot kunskap, vetande och en friare ställ- i
ning. Jag är så dum, så jag begriper sannerligen ej hvarifrån
de annars skulle komma, och tills man kan anföra någon annan
tillfredsställande källa, skyller jag på naturen. Hemmets sfer
rymmer dessutom ej alla, och den kan godt behöfva renas från
den tryckande luft, som just till följd af qvinnans brist på ädel i
frihet och verklig upplysning, blifvit införd deri. — Byta tankar
med motståndsvurmarne båtar föga-, ty de ha de mest barocka
föreställningar. Att göra några stackars medgifvanden är att
vända ut och in på naturen, upp och ned på verlden, mena de.
För min del tror jag ej, att naturen låter vända på sig; men att
männen ha förvända åsigter om både den och qvinnan, det vet
jag, och derför ber jag till vår herre för deras omvändelse."
Den frihetshatande Otto var verkligen fångad af den
frisinnade Klara, och några år senare finna vi de unga tu bosatta
i andra våningen af’ det hus tanten bebodde, sedan de utkämpat
mången strid om qvinnans uppgift samt genomgått en plötslig
rubbning af sin ekonomiska ställning, utan att kärleken derigenom
lidit något afbräck. Ännu en pröfning tillkom dock dä Otto
nödgades mottaga ett förordnande, som skulle hälla honom ett helt
år aflägsnad från hemmet. Klara beredde sig att under hans
frånvaro spara till det yttersta, för att kunna afbetala något på
deras skuld; men då erbjöds hon af en gammal vän till familjen,
bankdirektören X., plats som kamrer i banken. En bättre utväg
att underlätta Ottos arbete och bekymmer kuude ju ej tänkas;
men hon visste väl att om lian tillfrågades skulle han genast
tillbakavisa anbudet. Efter mycken tvekan och på inrådan af Ottos
far antog dock Klara platsen utan mannens vetskap, arbetade
med gladt mod hela året och inlöste helt stolt Ottos
skuldförbindelse till banken med behållning af sitt arbete.
Men nu närmade sig tiden för Ottos återkomst och med oro
öfverlade Klara och tanten om bästa sättet att yppa hemligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
