Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
litet som ni, ty jag gick in i sängkammaren och stängde dörren. 1
Man är ibland så hjertans öfverflödig, skall jag säga.
Det löjliga missförståndet med afseende på kamreren och 1
deraf följande sjukdomsattack hade, oberäknadt det naturliga au- j
laget, haft sin grund i följande:
I det svar, bankdirektören skref till Otto på hans bref om
anståndet, hette det: "att lånet redan blifvit inbetaldt af bank- j
kamreren i samråd med Ottos fru." Han funderade mycket öfver
hvad det ville säga och sökte först inbilla sig, att direktören haft i
ett anfall af distraktion och förvexlat person; men tanken derpå j
förföljde honom dock, och — sjukdomssymptomen började. Ett j
par dagar derefter anträdde han sin resa hem. På
jernvägs-stationen i F. sammanträffade han hastigt med en bekant häri- j
från orten, som, just då tåget sattes i gång för att föra Otto j
vidare, tillropade honom genom kupéfönstret: "Det var sant! I
gratulerar till kamreren!" Nu infann sig feber. Ni känner, huru
han vid sin hemkomst fick ögonen på den der pappersrullen i 1
sin hustrus rum, och då — bröt det onda ut.
Efter de små episoder, som jag nu omtalat, föllo vi åter in j
i vårt gamla hvardagslag igen, fastän nej — mycket var nu j
annorlunda. Ej ens en skugga af "corde sensible" eller "pénible," i
hvilket ni vill, smög längre bland dagrarna i andra våningen;
allt var der så leende, så ljust, och återskenet räckte hit upp i
den tredje." — ■—■ —
Huru de ungas öde sedan utvecklade sig lemna vi åt läsaren
att lära af Sorella sjelf. De fragmenter vi här anfört äro endast
afsedda att gifva ett begrepp om den qvicka och glädtiga sidan
af hennes författarskap.
Ett stycke, motsvarande detta i frisk färgton och ljusa, lätta
dagrar är M. Thoresens skildring af Levauger stranden, som vi
här återgifva på hennes eget språk.
"Det er idethele Søndmors ejendommelige Skjonhedspræg, at
midt i det Ørkenagtige, hvor Naturens strenge Miner ikke ved en
Trækning forraader Smilet, springer pludselig et Billede frem, og
det ler over hele Ansigtet. Et saadant leende Aasyn er netop
Leganger. — Den brede Landevej, som leber längs med Stranden,
og som senere skal forbinde Here Præstegaard med den nye
Annekskirke, som her er under Bygning, viser hen til en glad
Samfærdsel; — thi det er jo saa, at hvor Vejene brede sig, der
modes Menneskene i Kulturens store og smaa Ærinder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
