Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
"Ja, ty de voro oskiljaktiga."
"Vid Gud! detta är ovärdigt! Du tyckes till på köpet håna
mig i min olycka med dina skamlösa svar."
"Som du begärt: korta och bestämda utan alla vanliga
qvinno-undanflykter."
Han såg på mig, liksom anade han oråd, reste sig upp och
började mäta golfvet med långa steg. I detsamma rycktes dörren
upp, och Klara, strålande af kärlek och lycka, störtade in, slog
båda armarna om hans hals och ropade: "Otto! Otto! Gud vare
innerligen lofvad, att jag har dig åter!" Och hon gömde sina af
glädjetårar fyllda ögon vid hans bröst.
Oemotståndligt betvingad af den sanningens innerlighet och
värme, hvarmed hon helsade honom, slöt han henne hårdt i sina
armar och kyste hennes mun.
"Den första tanke, som Loke hade,
Det var en lögn, och han sände den
I qvinnoskepnad till jordens män»;
deklamerade jag. "Se Otto, så falskheten lyser ur ögonen på den
der förkroppsligade lokestanken!"
Han såg upp och sade brydd: "Jag märker, att jag är
föremål för något slags mystifikation. Klara, upplys mig."
"Han vet allt oin kamreren, Klara", sade jag.
"Ack, Otto! du är ju ej missnöjd på mig?"
"Ne-ej — men jag förstår ej riktigt — hvem är han?"
"Adonis, som rört mitt gamla hjerta? Jo du, han är hon,
som hvilar der vid ditt", sade jag.
"Han är hon — som hvilar — "upprepade han och stirrade
på mig som en drömmande; men plötsligt vaknade han, ljuset
gick upp for honom, och med ett långt: "Ah!" dolde han sin
förlägna uppsyn bland sin hustrus vackra lockar.
"Ja, hon", fortfor jag, "som under hela denna långa tid ingen
annan tanke haft än på dig och din lycka, som arbetat och
sträfvat från dag till dag, från morgon till qväll •— fastän ej
med synålen — för att lätta din börda och som ej ens en gång,
till följd af dina förvända idéer, kunnat trygga sig vid den
tanken, att du skulle förstå och gilla hvad hon gjort. Fall ned på
dina båda knän som en fattig syndare och afbed dina ovärdiga
misstankar nu och dina enfaldiga misstag förut och lofva bättring."
Vet ni, han tog mig rakt på orden och föll ned på sina
knän, med hela sitt vackra ansigte stämpladt af verklig och djup
rörelse; men hvad han sedan sade till Klara, derom vet jag lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
