Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Så ock nu! I barndomens ljufva dagar fick jag betala mitt
vistande i garderoben — "par ma personne;" på gamla dar får jag
den äran för 80 gulden i månaden! Se der hela skillnaden!
Ett slags möbler, som jag bestämdt skall taga patent på
och införa i Sverige är "caches désordre". De finnas här i alla
hus, ifrån den stora delen af rummet, som afstänges med
gardiner, bakom hvilka en obeskriflig mängd saker befinna sig, till de
allranättaste små byttor, hvilka hänga på alla väggar. Ja! hvad
såg jag väl häromdagen! Mina värdinnor äro sömmerskor och
förfärdiga kläder och hattar. Till klädningslifveu ha de
manne-kinger och till hattarne hufvuden af papier-maché. På
manne-kingen var ett lock, ungefär der hjertat skulle ha setat, och "die
Marie", en af systerdöttrarna, hvilken letade efter något
förkommet, började ur mannekingens inre utdraga oändliga trasor, röda,
blå, gula, af siden, moll, ylle, bomull, tills hela golfvet var en
enda cache désordre och mannekingen platt som ett bräde. Jag
måste ha sett obegriplig förvånad ut, ty "die Marie" skrattade
och visade mig ^beredvilligt huru i alla hennes redskap funnos
ihåligheter, och att dessa voro fullstoppade med diverse. Ja, så
länge vi lefva, lära vi! I sjelfva verket, hur ser det väl ut hos de
lefvande mannekingerna — månne de ofta ej äro fulla af trasor?
Imellertid kan äfven en garderob vara ett hem för en
lycklig menniska; kunna icke solens strålar tränga igenom, så
kan den lysas upp af menniskors goda ocli glada blickar. Sittande
vid mitt skrifbord, på hvilket en snäll fée framsatt liljekonvaljer
och förgät mig ej, med dörren till syflickornas rum halföppen på
det intet af deras glada skämt må undgå mig, känner jag mig
vida lyckligare än t. ex. på stora supéer i de grannaste våningar
och med den mest förfinade lyx. Ja, hvem vet om det ej varit
min bestämmelse att föra nålen, i stället för att resa land och
rike omkring, göra les honneurs för ouppackade lårar i ett
half-färdigt hus och till sist klottra fullt papper, som när allt
kommer ikring ingen vill läsa!
Icke förty låter jag pennan gå. Du har ju sjelf uppmanat
mig dertill, och denna maning, du kan ej tro hvad den kom à
propos. Den har gifvit min sorgsna tankegång en ny riktning.
Jag har fått något att göra. Jag behöfver ej hvarje dag irra lik
en vilsekommen ande genom den tomma svenska afdelningen —
jag kan ju skrifva, och ej blott för mig sjelf — jag bjuder andra
följa med på mina vandringar — följa med alla de tusende
skiftningarne i lynne och stämning. — Uppfinningsförmågan är qvar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
