- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femtonde årgången. 1873 /
85

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

och jag kan omöjligt straffas med garderoben — ty der får jag
i alla fall bo i sex månader, om jag är aldrig så snäll och
enfaldig!

Således, den som vill följa med, han följe! — Skola vi se
juvelerna från England eller porslinerna från Sachsen? Skola vi
köpa en muff hos Ryssarne till skydd i detta förfärliga väder,
då en liten fin hand kan förfrysa, — eller kanske ett tyg af
solstråle och blomdoft från det herrliga Grekland? — Nej, låt oss
gå till Italien. Der är ständig trängsel och ändock inga juveler,
om ej af marmor — inga granna "chiffons" — ej porslin, lustrar
och glas — nej, menniskor af kött och blod, sådana som vi se
här tusende ikring oss — men menniskor inbegripna i en
tankeverksamhet, som spänner hela deras själskraft. — Så t. ex. en
arbetare framför sitt lokomotiv, som lian granskande jemför med
ritningen — musikern pröfvande flöjtens toner — de lekande
barnen, flickan, som blåser såpbubblor och gossen som vill fånga
dem — modren hållande händerna för sitt tjusande ansigte, för
att det bredvid sittande barnet skall tro henne vara borta —
och framför alla andra egyptiskan, den ädelt formade, tankfullt
utseende egyptiskan, som håller sitt späda barn upplyftadt i en
korg — alla dessa och många flera figurer bilda en herrlig grupp,
oförliknelig, oförgätlig. Konstverket lefver, andas, verkar, så att
hvarje hjerta som ser det röres, hvarje öga täras, och alla måste
känna: det är natur, men naturen i sin högsta potens—likasom
stelnad i ett ögonblick — det, då form och innehåll fullkomligt
hafva genomträngt hvarandra — då intet annat än det
väsendtliga framstår. Kommen hit, kommen hit alla, och se’n på Italia,
la leila[

Sedan har man sett allt, som ännu är värdt att se — inne,
men i Pratern utanför är ett lustigt lif. I de långa ridalléerna
framstorma granna ryttare på eldiga hästar — det är en fråga,
|hvilken som är mest att skåda. — Jag föredrar hästen, med sin
breda bringa, sina smärta ben och sin stolta hållning. — Ara
åt hästen på Donaus stränder och ära åt hans vän — menniskan.

Så komma vackra och fula ryttarinnor med långa klädnader
och fladdrande flor — kejsarinnan med ibland. På midtelbanan
i draga hundratals ekipager förbi i långsam, säflig takt; "die
höchsten Herrschaften" tycka om att visa toaletterna, och som
det ej kostar något att se på, njuta många af denna syn. I
den 3:dje alléen färdas meldelklassens folk till fots med barn
och tjenstfolk. Gyckelmakare prata, kasperlteatrar inbjuda på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1873/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free