Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
sin fortgående andliga utveckling. Denna mångsidiga kännedom
af de olika tankesystemen, denna personliga erfarenhet af det
inflytande, några bland dem utöfva på individen, denna vidsträckta
kunskap om de invändningar vetenskapen har att anföra mot de
religiösa lärorna, allt detta gör honom särdeles passande att tala
till vår tids menniskor. Han känner, genom sina vidtomfattande och
sympatetiska studier, hvad i menniskans hjerta är, de frågor, som
der höja sig och längta efter svar, de invändningar, àbm der störa
förtröstan, hoppet och friden; och han talar till sina medvandrare
just om de ämnen, som ligga dem närmast om hjertat, och
på det sätt, som bäst öfverensstämmer med deras djupaste
andliga behof.
Wikner besitter, som sagdt, denna religiösa entusiasm, hvilken
ensam mäktar höja menniskorna öfver det alldagliga lifvet, denna
trosvisshet, som ensam gifver "den seger, som öfvervinner verlden".
Det tinnes ögonblick, då han tycks kunna med den gamle
psalmisten utropa: "Herre, då jag Dig hafver, frågar jag efter himmel
och jord intet". Detta är ock grundelementet i all religion,
hvarförutan hon aldrig skulle mäkta höja menniskan öfver jordens
synder och sorger. Detta är den Archimediska punkt, från hvilken
jorden kan röras. Men religiös entusiasm, om ej ledd af
förståndet, kan lätt öfvergå till vidskeplig fanatism. Mensklighetens
utvecklingshistoria har gifvit alltför många sorgliga bevis derpå.
Under de flesta civilisationsperioder och hos de flesta författare
hafva antingen förnuftet eller ock känslan varit ensidigt
förherrskande, verkande å ena sidan förtorkande, å den andra förhetsande
på det andliga lifvet. I Herr W:s skrift framträda dessa båda
andens krafter i normalt skick och bilda ett harmoniskt helt, som
tillfredsställer både förstånds- och känsloinenniskan. Vi ha hos
en annan förf., Jules Simon, sett en skildring af uppkomsten och
beskaffenheten af det slags religiositet, som är den högsta och
’renaste, menniskoanden sig sjelf lemnad kan alstra, och vi kunna
ej neka oss nöjet att afskrifva hans ord, äfven derföre, att vi tro
dem till en del förklara det arbetes uppkomst, med hvilket vi
här sysselsätta oss. "Vi filosofer", skrifver Jules Simon, "som
[endast genom bevisledning komma till Gud, äro kalla, så länge
vi bevisa, och vårt hjerta genomvärmes först, när den sista
slutföljden framlyser. Då tillsluta vi boken, och stå vida högre än
mystikerna, ty vi hafva beviset. Men när vi kommit så långt,
ar det väl då ännu filosofi, som vi idka?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
