Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
och bördiga ängar så långt ögat kunde nå. Omkring oss sutto
hundratals menniskor, arbetsamma stadsboar: familjefäder ined
hustru och barn, gesäller och lärgossar, som kommit att tillbringa
fridagen i det gröna. 01 reqvirerades på stället, men för öfrigt
lefde man på den tarfligaste matsäck med svart bröd och rätticka,
ett oumbärligt tillbehör till ett Wienermål. Fruntimren, varma
och ansträngda efter den häftiga promenaden, aftogo hattarne,
spände upp paraplyerna till skydd för solen och löste upp de
åtsittande kläderna. Jag såg kanten af ett fint linne och ett rödt
lifstycke skymta fram under mer än en halföppen klädning, men
ingen tycktes finna något underligt deruti; det var så naturligt!
Barnen sprungo omkring och fångade majbaggar, hvilka sutto
i mängd på träden. Under muntert skratt och höga språng
skakades grenarne, och i svärmar flögo de lysande insekterna ned på
våra hufvuden, i våra knän — öfverallt! Barnen jublade, de äldre
skrattade. Framför allt måste man vara "ungeuiert".
Sedan vi ätit, hvilat, slumrat och pratat, bröto vi upp och
gingo att se "det högre lifvet" på Rosenhill, en qvarts väg
derifrån. På Rosenhill taga nämligen de förnäma in, de som komma
"mit Ekipage". Ja, här var i sanning scenen en annan. I stället
för osten och det svarta brödet togs här "Semmeln" och "sclnvarzes
Kaffe!" Barn funnos nog, men de voro alldeles för fina att jaga
majbaggar. Klädda i siden och sammet skredo de fram på de
sandade gångarna, vallade af sköterskor och guvernanter. De
fina damerna hade dyrbara toiletter — atlas och sammet, volanger,
bandvippor och garneringar af tusen slag! Judinnorna voro värst
utstyrda, och de beskyllas också att ha drifvit lyxen till en
förfärande höjd.
Vi skulle äfven nu upp och se på utsigten, och det lönade
verkligen mödan. I fjerran höjde sig blåa berg, nedanför våra
fötter lågo tjugo byar, och längst bort syntes Wien med sina
otaliga hus, kyrkor och palats. När vi åter kommo ned hade
sällskapet ökat sig. Nära intill oss satt vid ett bord en egen grupp.
Den bestod af fyra barn med guvernant och sköterska. Snart
slöt sig till dem en herre, hiskeligt ful och med utprägladt judiska
drag. Modern, en duktig volym utstyrd i hvitt siden, kantadt
med rosa, pratade på långt afstånd med några granna damer och
låtsade ej höra till de öfriga. Det lärer nämligen här ej anses
förnämt att synas på fina ställen i skötet af sin familj. Först
när bordet var dukadt närmade hon sig nådigt, tog utan ett ord
guvernantens plats och lät henne betjena sig och alla de öfriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
