Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
arbetar bland sin församling, och hustrun hjelper honom med
råd och dåd, sökande att särskildt bland de unga qvinnorna
sprida upplysningens och odlingens välsignelser.
"Tyvärr glömma de dock snart bort det igen", klagade
prest-frun för en resande.
"Ah! man skall blott icke fälla modet", inföll presten, "kan
du bara vinna två för det rätta, om du så än arbetat i tio år,
så skall du para glad, ty då går det framåt."
Här åter en annan tafla: "I en by, omgifven af skog och äng
och bördiga åkrar, en verklig ljusbild af bondens lif, ljöd från
ett af boningshusen en sång så långdragen och entonig att man
kunde bli ängslig att höra den. Vi närmade oss och sågo en
medelålders man sittande vid ett fönster med en psalmbok i
handen, vändande blad efter blad, och sjungande, oafbrutet, med
vansinnets ihärdighet och till den besynnerligaste dansmelodi —
det var förfärligt att höra; och rundt omkring stod naturen och
bjöd på all sin doftande rikedom och likasom ropande: kom och
tag mig iri till dig och var glad!
"Så förde vägen djupare in åt dalen — här låg en helt liten
stuga, knappast tillräcklig att ge skydd åt en menniska. Ur
dörren linkade fram en skröplig gammal qvinna och ställde sig
vid vägen att tigga. Hon fick sin allmosa och med den några
ord, framkallade af medlidaude med hennes ålderdom och elände.
Men då löstes hennes tungas band! — Det var icke ålderdomen
och nöden som tryckte henne; nej, det var arfsynden, pålen i
köttet! Väl visste hon icke med sig någon grof syndagerning,
men hvad halp det! Nej arfsynden trängde på likafullt! Det var
bara ondt för ondt! — Uh! den arfsynden, livad den är hiskelig!"
och derpå linkade hon bort, släpande arfsynden med sig öfver
den leende nejden, der allt tycktes säga: kasta bort arfsynden
och tänk på kärleken! Och efter henne ljöd i manande takt den
vanvettiga, oafbrutna psalmsången.
"Dock, öfverallt finns ett lif, som vissnar, och ett annat, som
gror. — Käringen försvann och den ohyggliga sången afbröts af
en munter hvissling; det var en skjutspojke, som kom ridande
på en yster häst! "Der uppe", ropade han och pekade på den
nya kyrkan, "der skulle j hört musik. — Der var en fremmande
karl uppe och spelte häromsistens och det klang så vackert så
det var rent hiskeligt." — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
