Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
hon sätter kunskapen i allmänhet högt. Men, tillägger hon, när
kunskapen gör personligheten fremmande för sig sjelf, så att den
ursprungliga menniskan går förlorad och en konstruerad
framkommer i dess ställe, då leder kunskapen bort från det humana,
ty det humana är just det ursprungliga.
"Det tysta spörjsmål", fortsätter hon, "som numera från
församlingen riktas till presten är icke, har du hand eller land,
utan har du det rätta hjertelaget att dragas med mig i min
omogenhet, och har du bildning af sådan art att jag kan vara med
dig och lära af dig. Jag känner att jag måste framåt, men jag
förmår icke gå endast efter ordet. Jag måste hafva det för mig
i en lefvande menniska. Derför käre, var icke förnäm, ty då
blir jag skygg och går undan för dig.
"Men staten följer ju sin princip. Ordningen får icke brytas,
det vore att bryta rätten och — förlora makten. Men när man
står omgifven af denna mäktiga natur der sjelfva stillheten är
vild så att hjertat bäfvar dervid, och när man eifär huru dessa
stora bilder sänka sig i själen och der teckna sig i afspeglingar
likasom ute på fjorden — leende i ljusa, stunder, hotande med
skräck i anfäktelsens mörka tider — då är det till menniskan
och icke till staten man vänder sig med den oryggliga fordran:
du skall forska noga i ditt hjertas djup innan du åtager dig
andens ledning i dessa nejder; ty kommer du icke med en ljus
åskådning af Gud och lifvet, sä skail du sjelf bygga dig in i
’stenkyrkan’ och förgås der med alla de öfriga."
Derpå följa mästerliga skildringar ur presternas och deras
församlingars inbördes lif — från den vildsinte presten, som lefde
i ständig kamp, än mot församlingen, än mot sin familj, än mot
sin egen ondska, tills det ursinniga berserkarlynnet kufvades under
kroppsligt lidande, och till den viljelöse, under förhållandenas tryck
förlamade karakteren, "som utan motstånd flöt på tidens elf tills
han sjönk af sig sjelf, med det vitsord att han varit
församlingens barn i stället för dess fader."
Den mörka, all lifskraft nedtryckande uppfattningen af
religionen rufvar ännu mångenstädes tung öfver folket.
Det kommer till Gud icke af kärlek och tacksamhet utan af
skräck för djefvulen. Dock märkes i de nya ljusa kyrkorna och
hos de yngre själasörjarne redan gryningen till friskare och blidare
tro. Iluru ljuset och skuggan, hoppet och missmodet mötas och
bekämpa hvarann skildras med lifliga färger. Så t. ex. införes
läsaren i ett nutida presthus der mannen med glad förtröstan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
